Norrländska Korrespondenten – 29 november 1867, sida 3

historia. En der boende garfware öfwer: enskom med fin granne att till honom sälja sitt fickur på det wilkor att gran: nen skulle betala honom en potatis för den första spiken och sedan dubbelt upp för hwarje spik, fom befanns i i tafet till det rum, hwari de begge befunno fig. Grannen skulle sjalf uppräkna potäterna och säliaren wara skyldig att mottar dem, äfwen om de icke wore större än en ärt. Grannen trorte sig hafwa gjort en god affär, då han wid räknandet af spikarna i taket fann, att dessa blott uppgingo till 66 stycken; men vå följa: ren räknat ut att vet ginge 676,000 po: täter af en ärts storlek på en tunna od) att han således för uret skulle hafwa 17,865,803,503,008 tunnor potatis, drog sig köparen i rån hela affären. Härmed lät dock garfwaren sig icke nöja, utan stämde arannen, men nersprutade rod under rättegångens lopp sin fordran till 500 tunnor potatis eller omkring 6 eller 700 fpor, hwilket war en ganska hederliaR betalning för ett ur. Men oaktadt det blef bewisadt, att föpet afslutats i wittnens närwaro, frikände vod domaren swaranden, emedan kontraktet, såsom ftri: dande mot allt förnuft, war ett omöjligt kontratt, fom således ide kunte wara bindande för någontera parten. Gar: waren har nu i sitt wa! att söka ett lyckligare resultat bog te högre romfto: larna. — Vulkanislt ntbrott på Jsland. Det skottsla meteorologissa sällskapet har, ens ligt Ecotsman, emottagit följande uns derrättelse från en af fina medlemmar på Jsland, d:r Hjaltelin, om ett utbrott af en vultan på ön sista dagarne af Augusti månad: Den 20 Angusti jörmärktes här i wär lilla stad (Neytjamit) en obehag: lig swafwellukt, fom blef mycket teyckande och förorsatade hosta. Wäoret war något töcknigt och warmt (46 Jahr.), winden war sydost till ost och ite frart På qwällen hördes ftarfa dån lilsom of en pågående kanonad fran öster och ett un derjordiskt rullande lidom af åskan. Föle jande dag ll. 7 e. 11. sags en häftig eld i riltningen sydest till ost från Iieytjar wik. Flammans färg war blåäaktigt hwit och den litnade flamman af brinnande swafwel. Den war en half engelsk mil bred wid foten, Den fortfor hela natten och sågs tydligt på öfwer hundrade mils afftånd ute på sjön. Man säg blixtar och hörde rullande tordönsbrak, men få widt sändt är förmärftes ej något jord skalf hwarken här eller på andra ställen af ön. På nagra ställen anträffades på gräset en hwitgrå aska, fom jag mid när: mare underföfning fann beftå af swart pimpstensdamm och rent swafwel. När man jemför de olita berättelserna, är det så godt som sälert, att utbrottet egde rum på norra sidan af Skaptar-jölul eller något norr om denna stora gletscher. Ut brottets centrum war saledes omkring 125 eng. mil från Reytjawit och i en ölen 60—170 mil från något bebodt ställe. Utbrottets hastighet, den omständigheten att det ej åtföljdes af något jordslalf, den ofantliga bredden och böjden af flammans pelare, hwillen tycktes stiga upp öfwer bergen mellan det stalle, der utbrottet egde rum och hafwet, den underliga och obe bagliga lult, fom pridde fig öfwer hela ön, samt dess lorta waraltighet gör det till ett of de märtwärdigafste vuttaniska utbrott, fom någonfin förelommit ra Jå g333h TE SEA 2 TE IAEA