Norrländska Korrespondenten – 29 november 1867, sida 3

— En förklaring! Öfver hvad? Jag förstår ej er mening. — Naturligtvis. Det är just min mening jag vill göra tydlig för er fröken Anna. Förmodligen har ni för länge sedan anat ändamålet med min härvaro. Isynnerhet bör detta vara fallet, om ni lagt märke till den hyllning, jag oafbrutet efter min hitkomst egnat er. — Jag gissar, att ni flytt hit från hufvudstadens osunda atmosfer, för att få inandas den friska, doftande landtluften, afbröt honom Anna med ett farkastiskt leende på de yppiga läpparne. — Bravo! bravo! tänkte Frans vid sig sjelf. Hon läter minsann ej öfverrumpla sig ..... det synes, som hon vore beredd till försvar .. hon gör sig menlös, alldeles som om hon icke förstode min hänsyftning .... men det betyder ingenting. En paus hade emellertid uppstått, hvarunder båda parterne fingo tid att ordna anfallsoch försvarskrafterne, hvilka nu vid första sammandrabbningen råkade i oordning. Vår unga grefve hade snart återfunnit de förlorade koncepterna, — Visserligen var begäret att njuta af landtluftens friskhet en af orsakerna till min hitresa, återtog han med förnyadt mod och i den fasta föresats att ej vidare låta förbluffa sig, men