Norrländska Korrespondenten – 29 november 1867, sida 3

det rätta skälet får man söka i helt andra omständigheter. För att begynna der jag nyss på stunden slutade, vill jag derföre aterigen upprepa min fråga: kan ni icke af min trägna uppmärksamhet mot er och af mina mer än vanligt utsökta artighetsbetygelser draga någon slutsats? — Nej, ingen annan än den, att ni helt visst måste vara en af Stockholms mest belefvade kavaljerer, svarade den obevekliga. Den unge Warghjerta blef icke litet harmsen, då han märkte hennes öfverlagda undfallenhet. IIan beslöt nu att kasta alla preludier öfver bord samt lata det grofva artilleriet spela. Inga krokvägar mer! Han ämnade gå rakt på målet. — Eftersom min fröken ej behagar första mig, vill jag sans ccremonie yppa hvad som ligger mig på sinnet. Gifvande vika såväl för min faders önskan, som för min egen böjelse, fö satte jag mig att återse det i en sann qvinna, som jag i e förkropsligadt. Redan da ni fö trädde i hufvudstadens högsta begynte edra blomstrande behag hänryckning intaga mig. Det är nu två år sedan. Under denna förflutna tid, som förefallit mig som ett helt sekel, har jag icke skådat en skymt af er retande bild. Men tro derföre icke, att kärlekens, låga, i brist på