Norrländska Korrespondenten – 15 november 1867, sida 3

(njändt.) Om utwandringen och en utwandråre härifrån, samt dennes inlasseringar. Hwad är emigrationen om icke ett både allmänt ech enskiltt ontt — ett ondt framtallart genom te laaar ech författs ninnar sem på ett eförsynt sätt skyrda byråfraterna och bant intressenterna samt untergräfwa swenska besutenheten? Dessa penningemäldets målsmän gjorde omes rersägligt bättre om de st s. att bes fertra ett för nationens mätmåga rödsbringante system, anwände sin iuflytelfe och fin förmåga till vet, ! warigenom hwarje merborpareg och ret helas merts liga bälta lbefortras. Tackjamhet och wälsignelse were tå ben tribut, fom flertalet af nationen skulle nerlägga för fötterna af te mån, fom unter närmarans te förhållanten — tå en mängd meds borgare af en orimlig penninaen Aus nande lagstiftning och en partisk lapffips ning twingas att utvandra — förtjeot eller oförtjent ktandras, om ide förbans nad; meran de förbiserdas om ide rentaf förtrycktas hopp om bättre, owäldigare, rättwisa s:är till ett annat fasiland, Amerika. — Att emigrationen ide alles nast fan till ret mesta förekommas, utan Swerige göras till ett, i jemförelse med andra länder unter samma förhållanden, i lycka och allmän besutenbet framstående land, är ingen illusten. Det är illusion att tro det några — jag sänger några — aristekraters eget och bank (fom föga är annat än eaet) intresse, skall åftarfoms ma hwad follet behöfwer: det är illusion att tänta, allt är wil, när deesa intresse