Norrländska Korrespondenten – 2 augusti 1867, sida 2

Lfctf11 VV. at DlUll. 2—40(1101 MÅ illtsedan i sredags, då åskan lät höra fig, ombytlig med i allmänhet låg temperatur, waruti den i går ingångna rötmånaden j junnit t fig föranledd att göra någon äns )ring. Den wäxande grödan har ett myc et loswande utseende, men har beklagligen vå de flesta ställen ej hunnit fatt årstiden, ywarsöre nordwestwindens bitande preditlingar nu ashöras med mer än wanligt stor otålighet. Hwad fom emellertid är inledning till glädje i dessa eljest forgliI ga tider, är den fulla wissheten mi ha om en owanligt rik höskörd, och detta är i wåra bygder en sak af mycken wigt. Når gra weckors wärme kan ge oss äfwen säd och potates, så att hopplösa behöfwa wi sör ingen del wara. 56 Sundswall den 2 Augusti. Theater. Å härwaranre tyeater uppe fördes i går enaftö-fiydet Rum att hy ra och fom ejterpjes Aua. Blanches 4akts lustjpel 71846 och 1946, ywittet sernare tycktes serteles roa ven mer än wanligt glejt besatta salongen. Efter spettattels slut inropares hr Noreberg (Bantasteniue) od) hyllates med hands fluppning. Trenne spektakler återstä, af hwitta vet första gifwes om fönvag, till hwars pjeser wi hänwisa uti annongalrelningen i dagens blad, och vet sista rerpaföljande söndag, hwarefter sejouren afslutas. Att ide hr Hessler långt för detta afe slutat sina representationer härstädes har mer än en gang förundrat oss, då han aldrig har haft att glädja fig Åt hwad man säger ett enda gort hus. Detta litwäl icke of brist på gort wal al ftyc: ten eller lisligt sramställningssätt bland hand sujetter, fom alltid mid sina upp: trätanten fförvat lifliga bifall. Anledningen til alitnöjheten hos publiken, torde wara att söta uti ven just un rätante högyommaren, tå man helst önskar roa sig i det gröna. — J Swenssa Jägareförbundets nya Tirffrut 5:te argängens I:sta häfte lä ses följante från Kalmar Län, unvers tednat O. E. Wid nyärstiden 1865 utlade jag för räf beten, förgiftare med strychnin. Till bete anwäntes gråsparfwar och twå fåbana uttates på samma ftälle. Efter ett par tagar war bet ena betet bortta get. Letning anstälres efter räfwen, men han låg ej i närbeten af betet ech att uppjöta honom på längre afstånd veris från war ej möjligt, emedan ret war barmark. Ett nytt bete utlates och äf: wen tenna gåna blef fogeln annammad, utan att räfwen, som tagit honom, lunre återfinnas. Sex tagar setan sista betet borttagits blef vet god spärsnö. Mun jägare, fom bor ett stycke från gården, skulle den var gen gå ned till mig, vå han under mwär gen päträffare ett färskt räfspår, och på samma gäng märkte att räfwen burit etter släpat med fia någonting. Han bes flöt vå, att följa spåret. Det for til en skonsbacke och ver hare räfwen rifwit upp snö, löf, ljung och mossa och af dessa saker sammanrragit en liten hög. Denna underlättes genast och det befanns, att mickel ter begrafwit en annan räf,