dern, god helsa, och är dertill af alla, som fänna familjen, högt aktad. — Angående en bekant skådespelares nyligen timare härangäng berättar tids ninaen Ralmar: Den betante gamle skårespelaren J. R. Fernström, som på sernare tid mar vit anställd wid Elfforoska theaterjällffapet, men skiljres från detjsamma under ress sernaste wistelse i Kalmar, fanns i mänrangs omkring sl. 6 på morgonen ståente död i hamnen härstädes, med hufwuret i wattenbrynet och med hän derna krampaktigt slutna om en af hjulhussfeflarne på ånafartyget Blixten. Fernström, fom tl. half 3 samma mors gon beaaf fia från fin bostar, hare rer qwarlemnat på bordet fina pengar, 2 rir 50 öre i kopparslantar, en urtruc: fen bränwinsbutelj, samt på wäggen upphänat sitt ur. Seran skiljsmessan från Elfforska truppen sket de, hate han wisat fia arubblanre ech orolig och läs rer yttrat, att tå mina penaar taga slut, blir vet slut med mig ecksä. Ehuru försetd med ganska god garrerob, hare han wid utgåendet från hemmet på måntangmorgenen tagit på fia fina mest slitna ttärer. Det synes såleres fanuor ligt att han, tärd af ekonomiska befymmer, sjelf förkortat sitt lif genom rränts ning. Den aflirnes käpp hittares lig: gande på kajen. J unga ragar war Fernström en af Djurströms mest uppburna ffårefpelare i det storartade dramat. Biltad i en teaterskola, fom är olämpliga för wår tid, kunte han på gamla ragar icke mycket anwändas på scenen. Han efterlemnar en fon, skårespelare wid Linrmarlska tea: terfällffapet, och eu detter, fom vä hon war engagerad wid Anreresonska ffårespelaresällskapet, firate triumser båre i lantsorten och på Humlegårrsteatern i Stockhelm. Numera är hen anställd wid kungliga teatern och gift med wår utmärkte karakters skärespelare Erward Swartz. — Till Helsingfors Daablad skrifwer en korrespentent frän Lappland: 3 Lappland finnes ett slags reliniongsekt, arundlagd i tiden af prosten Ve: statius, fom war kyrkoberde först i Kas refuando och feran i Pajala församling på swenska siran, samt för öfriat en mer än wanliat kunnig man, stor botanist o. s. w. Denne man hake haft flere epenheter retan till sitt yttre. Han skall ej hafwa welat rätta fig efter plägseder blond öfriga biltade menniskor, utan of: tajt uppträrt som en lapp, båke till for stym och beteende. J sina prerikningar bare ban, för att mera anslå fin pus blif, plägat anwänta tet gröfsta fpråt och de oanständiaaste liknelser, samt mere änrels satt sig i oppesition mot det beståenre. Grunden för hans lära tyckes wara ett ytterligt previfonre af tron, med åfivefättanre af lagen. Hans ans hängare hafwa gått än längre och reras autstjenst skall wara högst egendomlig. Trosprerikandet är hos vem ännu mer ytterliat, och i sammanhang dermed anse de lagen wara allreles onöria för tro: ende, samt håla på att utsträcka rvenna åfiat äfwen till ven borgerliga lagen, Wid alla tillfällen, rå andveliga saker för rehafwas, få te, såsom te sjelfwa anse tet, Guds ande öfwer sig och blifwa förs satte i sådan exstas, att ve unter hop: pande och tjutande flå ihop händerna, omfamna hwaranrtra ech dansa omkring i rummet. Förr skall till och med gquvdtjensten i kyrkan hafwa blifwit afbruten of tylika excesser, emedan en god del af KF 1 2J0C a