fe helt utogra och siympate ut. En Ene gelsman, sem gjortre fia lustia öfwer der ras utseente, fit till swar af Gargenen: Cest? vrai, mois aprs tout ee sont des arbres? Der är Tock trär! Sjelfwa ren fulaste stubbe är en sfatt, om den entast änun bär blav. Wäl heter vet: Ju mer man hugger ut skogarne, ju mera mark winner man för etlina; men när det odlate fältet nötaas umbära de rean: samlante od) stermslyrtande sktegarnes närhet, torkar ret ut och blir mer tiden en öken. De norctyska slätterna gå denna förörelse till mötes, ty träd och slegar nethuggas der utan betänkanre. Off krympa florerna, fom få närina af skogarne, alit mera tillsammans, hwiltet 1. er. tyrligen fan fed på ven herrliga Elben. Humbeltt berättar, att han sett en flod, bwilken sprana upp i ett for klädt bera, alldeles förswinna wit skogens borthunggande men efter 20 år återfomma, emetan skogen under ven tiven åter hunnit wäxa till och beftära bergets sidor. Det låter fia ockjå derigenom lätt för: Hara, huru i Ostindien sordom paradisiskt sköna ställen genom stogarnes ut hnagnina blifwit förwandlate till heta, terra pestöknar, äfswensom hwarföre an försötes att genom planterandet af skon årevwinna det förlorare paratiset. J perra delarne of amerikansta republiken hafwa under de sista 50 åren skogarne till stor rel blifwil borthnaana, få att nu mera om wintern kalla och skarpa samt om sommaren åter heta och torra mins dar heta utt föröda lanret. Likasom stonen ofta blir vet meret, sem en lätare föreskrifwer en patient, litaså är hwarje trär utanför wårt fönster ett fia ftåndigt fyllande tärl, med ett univerjatläås femedel emet stärernas skadliga utvunitningar. Sålerdes: Hafwen omsora om träten. De äro stärernas wertliga hel: sowärrare.