Norrländska Korrespondenten – 2 augusti 1867, sida 2

vid helvetet, man gifver redan allarmtecken, och denna skändliga vill hålla mig qvar. Han lutade sig bakut ofh slog henne med knytnäfven i ansigtet, under det han på samma gång stötte till henne med foten. Qvinnan utstötte ett rysligt skri, och sjönk derefter öfvergjuten af blod till marken. I rasande galopp sprängde Alick Campbell derifrån. IIan var räddad! Vi återvända nu för ett ögonblick till slottet Holyrood, för att se, hvad som har blifvit af Donald Sveencagle. Denne hade, såsom vi hafva sett, sprungit till den stora trappan, för att emottaga sin lairds befallningar; men han fann icke der den, som han sökte. Han väntade fem, han väntade tio minuter; men Lochiel lät icke se sig. Då steg han upp på trappan, för att uppsöka sin herre deruppe. I en af salarne träffade han honom. vHvad vill du, Donald Sveencagle 70 frågade Lochiel, hvilken blef icke litet förvånad att se mannen inträda här fullt beväpnad. I stället för svar räckte Donald honom ringen, som han nyss hade erhållit. pyIla b Lochiel. Det ringen, som jag gaf såsom pant åt den porten Uvar är manutropade är öfverlemnade vid Netherbow åt mig. mannen, hvilken nen? Har han skickat. dig hit, för att du skall föra mig till honom? Jag har emottagit ringen af Macdonald den svartes, svarade Lochiels dibroder; han sade mig, att det var er vilja, att jag skulle uppsöka eder vid foten af stora trappan, under det han öfvertog min post utanför fångens cell. Jag lydde ögonblickligen, och då jag icke fann er dernere, så gick jag att uppsöka er här, det är allt.o oDetta må den begripa, som kan deto, sade Lochlel skakande på hufvudet; men koms, tillade han straxt derpå eftertänksamt, vjag vill sjelf fråga den svarte Macdonald, för att komma på det klara med saken. Han skyndade ned för stora trappan åtföljd af Donald Sweencagle och nägra andra, som drefvos af nyfikenhet. De gingo framåt korsgången till hvalfvet; men ingenstädes syntes någon post. Ja dörren till fängelset stod på vid gafvel! Förräderi, förräderi! skrek Lochiel och störtade såsom en rasande ini fängelset. Men kring, — af fången syntes likväl intet spår. Fogeln hade flygit ur buren! Man gaf naturligtvis genast allarmtecken och utsände i alla riktningar små af Lochiel och de andra lairderne detachementer, för at! efterspana flyktingen och död eller lefså noga han än såg sig omkommenderade n den 3 Augusti sörsäljes ombord å Jakten Johanna, liggande wid Skeppsbron,