Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1867, sida 2

hwarje affärsman wid bewakandet af sina fordringar. Han finner der, lätt öfmerffådligt uppställd och sammanförd denna massa af cessioner, fom annars måste med ansträngd uppmärksamhet fammanletas bland olitartade legala annonser i den of ficiella tidningen. — För steppsegare tillkännagifwer I kommerskollegium, att swenska och norska generalkonsuln i Triest fästat uppmärtfams heten derpå, att ett icke obetydligt antal fartyg lan antagas komma att instundande höst finna sysselsättning för export från Triest of stäfwer till Frankrike och Engz land, äfwensom af hwete till sistnämnda land; att tillförseln af stäfwer under de fer sista åren mar i stigande, samt att för utförfel i slutet af innewarande år till fiftnämnda land af hwete erfordras mer än 100 fartyg, i hwllet asseende fratter Olifwit afslutade til 5 sh. 6 d. pr quarter, — En Stodhlolms-torrejyondent till Norrlands posten skrifwer bland annat följande: Det går för närwarande krigiskt till bland berg, badar oc fält i hufwurftadens annars få fredliga ompgifningar. Kanonerna, dessa mördande wapen, fom funna grusa fälten, ödelägga städer och omintetgöra folkens förhoppningar och lycka, dundra med hiskeligt brak, och de tretton tusen (ett olyckligt tal, det der treston) tappra hjeltarna fäkta mer flin: ga och swärd, så att swetten lackar af vem. Fiendtliga härar drabba fame nan och ådagalägga å ömse sidor mannamod och dödsföralt. Och allt vet der på let! Befälet går ver uppsträckt i al sin glans och swansar sig bland fina tappra soldater, och kung Carl, han med örnnäsan och hufwudet högre än allt folket, lyser och wärmer genom sitt mas jestät sina trogna fosterlands förfwarare samt bjuder vem för resten på — to: bak. Den oskattbara nåden att af höpitdensammes hand mottaga en buss tobak är naturligtwis längt mera wärd än båte Perus auld od) Golcondas statter. Rabulister och tocke der folt anse luft: läger och dylikt för idel galenskapar, men de rojalistista s:enrika undersåätarne haj wa helt andra tantar om ven saken Men skämt åsido. Man har uträtk: nat att det der storstätliga lustlägret for star swensta folket minst eu million ritddaler. Wisst är tetta en bagatellsak i wår wisa regerings ögon, men jag rår icke för att jag för min ringa vel ritar wara af helt andra tantar. För en million riksdaler hade den gräsliga hungersnöden, fom nu all sin ytterlighet härjar ver uppe i Norrland kunnat för rekommas eler afbjelpag. Men hwad befymrar det höga wederbörande om en och annan tropligtig undersäte dör af swält, blott reyauteen warrer upprätt. hällen och frissmatten till lants och watten samt ritets alla öfriga embets: och tjenftemån (ad, jag luäfaller i fyr kan hwarje fönrag och ber til himten en warm bön i fråga om hela bunrten) tunna lefwa och tåta lefwa sä, som ret egnar och anstär Gurs befallningsmän på jorden. Husbonden fan ju gnaga bark af träden och dricka watten medan haus guldsmirda piymascherade tjenare Imörja kråset, und ve yppersta rätter. Eller hur! Är det inte rätt det, herrar byråtrater, små od) stora? Man bade vod trott att de ver måns aa hjertskärante unrerrättelserna, fom ide allenast från Norrland, utan äfwen från andra telar af landet ingått röse rande nöden och eländet bland folket, stolat funna wäcka vem vet wererbör till besinning, men man bedrog fia Hwem — — —— — pm ——— po JV — —gD — — — — — — — —— — — 5— 2 — — —— — —