Norrländska Korrespondenten – 2 juli 1867, sida 3

— Föjljande besynnerliga bidrag till tigerns karatteristit, berärtus of en nys ligen från Jndien återkommen engelst resante: En gammal malaj, boende mid Singapore tet s. k. Hinter Jnrien, bes fann sig efter ett tort besöt i staren på hemwägen. Han bar på ryagen sin fjus åriga fon ech begne fpifare förnöjsamt sitt majsbrör, då mid en hastig blid framför fia farren ebserverare hurufsom en tiger hutace fia ned och förbererde sig till det döctiga spränget. Erinrande fia ben gamla fanan att tigern, om man tilltalar och börjar träta på honom, lemnar mennistan i fred, utstötte ban nägra hotelser ech märkte derwid att hang farliga fiente bref tweksam i sitt förehamante. 3 förfta rummet ange lägen om att stytta sin fon för all fara, drog mannen fig låvgjamt, med anfiatet allijemt wäntt met tigern och förebrår ente honom hans morrlust, tillbaka mot ett närhigente träd; tigern smöå fia dock steg för steg efter henom. DÅ malajen ändtligen med fin rygg widrörde träd et tilljate han fin fon utt Hättra upp på tess grenar, en tillsägelse fom gosjen styndsamt pörsammare. Farren, nu bes frind från angsten för fin fon, drog fin tnij och gick fevan oförsträckt fram emot tigern, unter tet han cajbrutet förehöll trenne det skänteiga i att angripa en wärnlös menniska oc) bewifate honom med te mest talante skäl hurusom det för båda parterna wore jörtelattigast om de i frid och sämja skiltes från hwars andra. Detta framoch åter-gåcnde föreföll på ett utrymme ap omtring 100 fot, och slutet på äfwantyret blef att tir gern, antingen han nu blifwit öfverty: gad genom te förträffliga arunder mar lajen anförde till sitt förjwar eller sjelf bragtes i fruttan genom mannens ojör: ffräctvet, wänte ryggen till och sprang inåt ffenen.