är det således, att hålla ett barn i beftäns dig frultan, more det äfwen blott en timma, än mera, om det ffer flere dagar eller weckor. — 5. Man må ej andra, marna eller aga ett barn i närwaro af någon ans nan person, hwem det än må wara. Det förlorar derigenom aktningen för sig sjelj och detta wäcker motstånd och wrede. — 6. Man må ej mer än en gång itraffa barnet för en och samma förscelse; detta wore nämligen lita orättwist, fom barba riskt, oc) barnet skulle derigenom bilda fig ett orittigt begrepp om straffets ändamål. Hwad som bör göras, bör man göra på en gång; äfwen må man noga atta fig att här tyda på det förflutna, — 7. Straffa aldrig, utan att först hafwa gjort Hart för bar net, hwari det felat, och wisat, att def närwarande oc fommande mäl är ftraffets ändamål. — 8. Wid tillfällen, då agan måfte anwändas, bör man ej skrämma barnet med widlyftiga förberedelser, utan med saktmod och wålwilligt allwar föreftälla det sakens förhållanre; man må i dess rätta dager framställa förbrytelsen och handla derefter; så mycket som möjligt bör man åberopa barnets samwete, dess egen rätte tänsla, dess ädelmod, dess lärlet till Gud och menniskfor. (Familj-Journalen).