— ÅÄngfartyget Harriet Agnes Har — enligt bref till N. D. A. — kommit flott. Fartyget ämnar den 26 gå inom skärs till Stockholm, ätföljdt och bogseradt af dyteri-ångfartygen Orefund och Standinavien. — Owanlig stöld. J Hetfinaens sednaste nummer berättas att en yngling, wid namn Carl Erik Nordtlund, af Sörderhamns vrårhug-rätt blifwit tömd till 2 möånaders fängelse för vet han ftus lit en sjökapten Pihlarens — ben., — Didssall. Nyligen afled i Östra Haninge socken i Stockholms län f. d. rifsdaasmannen Matts Eritsson i TYyresta, nära 89 år gammal. Han mar full: mäktig wid 5 rikodagar, näml. 1809 — 17—23—28 och 40. Wid 1828 ärs rifsdag utsågs han till bankofuumäktig, hwillen befattning han innehade intill 1841. Jnom sin församling war han nämndeman oc) härarsromare från 1811 till fin död, eller omkring 55 år, och kyrkowärd från 1817 till slutet af 1866, således nära 50 år. Han war letamot af patriotiska föllffopet för fprivande af nyttiga kunskaper. Han innehade flera medaljer, bland hwilta en i guld för metborgerlig förtjenpi, ven han erhöll — Huru en gammal frolmäftare flutade fina dagar. En insandare har med: delat Göteborgs Handelstidning följande: Sistlidne Christi Himmelsfärdsdag begrofs i Öodsmåls församling af Göteborgs och Bohuslän en gammal man wid namn Anders Marcusson, tillhörande nämnda församling. Han hade i många Herrans år sysselsatt, sig med barnannderwisning, både inom odsmåls och angränfande fodnar, och hade derpå en tid någorlunda fin bergning. Men få tonuno foltffolorna och lnappade in hans wertsamhet; doc hade han ännu en lång tid fin nödtorf: tiga berquing af sitt mödosamma kall att lära småbarn a-b-e och stafning; ja, ftaf ning, dermed gick det wäl icke alldeles få riktigt till, ty stafningsreglor och sådant der kände gubben ej till, men det gid ändå, oc många äro de, fom hafwa Hoz nom att tacka för fin lilla lunskap deri. Gubben war outtröttlig och höll gerna på från solens uppe till dess nedgång, tills dess en förnuftig follffollärare kom till församlingen och gjorde honom uppmärts fom på, att de små ej finge anfträngas få länge. Han gjorde fig emellertid myc tet afhållen af de små, fom iappades om morgnarna för att hinna förft till honom, och fom derför jemt för fin flit af gubben belönades med fforpor, foderbitar etc. — ja, han wardt allas ftolfarbror. Så lommo åswen smäskolorna oc) insrältade på gubdens område; men ändå fick, han, efter gammal wana och derför att man tyckte om gubben, litet förtjenst här och der i stugorna med småbarn, ty han war ej dyrlegd — fick han blott maten och litet till tobak, så woro hans behof fyllda — och gick gerna omtring och bad sig på dem, då anbud tröt honom, få länge helsa och hnaster stodo bi. Men dessa togo siut äfven för honom — och då återstod honom iutet annat än sattigwärden. Han blef inac korderad på ett stalle, få sattigt sjetst, att det war stor synd om gubben; ty han saknade all wård och skötsel och hade det äfwen knappt med det nödwänviga. Gubben älskade att så sig en huss tobat, och då han kunde få fig nagra siilling dertill, måfte han sjelf i sistl. slarpa winter gå att köpa sådan, ehuru nära naten, emes dan han icke hade någon, som han kunde betro att fända för fig. Gubben frös och llagade men han måste dock återwända