Norrländska Korrespondenten – 4 juni 1867, sida 2

Tyst, Allan Glencairn, dåraktige pojke sade hon i en så bestämd ton, att hon på förhand afskar hvarje invändning, som han kunde vilja göra. Ga på ögonblicket i egen person och öppna porten för rättvisans tjenare, ty aldrig skall man få säga att lady Nessby öfverträdt en enda bokstaf i lagen. Och ännu mindre vill jag blifva oense med Duncan Forbes, hvilkens arm röcker öfver hela Skottland. Gör alltså hvad jag ber div. Stadstjenarne må besätta porten och ingangen, så att den person, hvilken de misstänka, icke må komma undan; men inför officern, eller sergeanten, eller hvilken som för befälet, i mottagnings-rummet och säg honom, att jag om några minuter skall infinna mig der, för att höra. hvad han önskar. Men det säger jag dig, akta dig väl, för att om också för blott ett enda ögonblick lemna honom ur sigte, utan sök att så godt som möjligt sysselsätta honom, så att han icke blir otalig, ända tills dess det är mig möjligt att komma sjelf. Till läsarens upplysning måste vi här berätta, att Duncan Forbes var ett namn, för hvilket då för tiden hälften af Skottlands innevånare darrade. Han beklädde nemligen platsen såsom president i Skottlands öfverdomstol (under hvilken bland annat dömandet af alla politiskt anklagade hörde), och hade rätt, att låta förfölja och häkta