Norrländska Korrespondenten – 24 maj 1867, sida 4

äsj warjehanda. Bis open of Nez tackade biskopen af Lijieux som hade installerat honom i cm betet. — Det är jag swarade denne, iom skall tacka er, ty innan ni blef wald, war jag den sulaste biskop i Frantrite. — Wattenbristen war i fjol så stor i Amerila, att man faun fig nöosatad att sälja ospädd mjölt på torgen — PYankeesputa. J Boston war det det förr förbjndet att röla tobal på gas torna. En ameritanare från en annan stad promenerade icke destomindre en dag gatan framåt med en blossande cigarr i munnen. En polisbetjent anhöll honom. Jag fer att ni röler, fade denne. Will ni wara god och erlägga plitten med 5 rdr. Jag röter ide, swarade yanteen i bestämd ton. Förfök fjol cigarren och fe att det ide finnes eld ideu. Polisbetjenten tog ett drag af cigarren och utblåite ett wåldigt rötmoln. War nu så god och betala mig 5 rdr7, fade fremlingen lugnt. I är mig en fö fig karl, wa: rade polisbetjenten, lät oss gå in och dricka ett glas grogg tilljammans. — Kärleksförllaring. 2Amanda, äl skade barn, du yllelapp för falta bjertan, förlelens elddon; gulddosa utan prydnad; suckarnes blåsbälg, tårarnes läskpapper! Min smärtas sanddosa och mina pläågors bomolja; du min glädjes föda, du, låga på mina waxljus; min hwilas fängfame mare, poesiens tlistir; munnen Alitant, ögonens lustgård: lomplimangernas säte, ungdomens qvodlibet; min tids kalender; du andaltsfakla, du glädjens fälla; du djupa afgrund, du, full af tusende god mor gon, tungornas mannagryn, du hjertats sirapskaramell; och hur man annars kan beskrifwa dig mitt söta barn, jag älskar endast dig, blott dig, ack tag mig till din NMan UH