Norrländska Korrespondenten – 24 maj 1867, sida 4

säger prof. Arrhenius i fin lärobok, och tillägger: denna tidpunkt för fådden bör noga latttagas; fy låter man den gå för lorad, blir det mera osätert huru forustärden tommer att utfalla. Men å andra sidan met en och hwar huru fort tid ålern befinnes i det föreskrifna upp: torlningssiadiet. För att funna för större delen af utsådet begagna fig af den få bes höfliga wårmusten, wertställes derför sådden med den brådska, fom mer afser att få utsädet tillräckligt djupt i jorden, än jordens fullständiga redning efter sådden. Efterredningen gör då kornsådden möj lig i rättan tid genom den mindre om sorg, man behöfwer egna jordens brhandling wid sjelfwa sådden, samt befordrar utsädets trefnad och fortlomst genom ut rotandet af det genom den tidiga sådden eljest framkallade ogräset. Tiden för denna efterredning är å lö sare jord då tornet stjutit tre rottrådar, men å styfware jord tan dermed dröjas till dess detsamma börjat stjuta grodd i jorontan (sticka upp). Då det ofwanssående yttrades under sörutsättning af tornets myllning med harf (DoOf. man mäåste alltid sörja för tornets myllning till fullt djup, 3 tum), måfte det med ännu större skäl gälla wio ärjning, då den finare efterbrulningen med harf gör jorden i allt afscende tjenligare för utsädets fortkomst och bidrager battre än den groft brutade Ytan att bi behalla musten på samma gang ogräset förstöres. ö Wid efterredning bör naturligen endaft rät pinnharf begagnas. Stulle å hård jord skorpa bilda fig å kornfältet efter slagregn, medför en ejterredning, då forn: brodden, fom osta sker, witit fig under skorpan, ingen skada, utan twärtom den största nytta.