Du tar dig alls intet bra ut i den der vårdslösa morgon-kostymen. — Det gör ju detsamma, om jag inte alltid är fin och parerad, då endast du ser mig. — Nåväl, då måste du äfven ursäkta, om inte jag alltid är öm och artig, när endast du hör det. — Herman, det är din skyldighet — — — — Att spela slaf och förälskad narr, inföll mannen. Nej, min vän, det borde du länge sedan hafva upptäckt, att det inte öfverensstämmer med min karakter att — — — — Ack, Herman! du älskar mig då inte längre! ... Nu faller den unga frun snyrtande till sin makes bröst. — Jo, min dyra Selma. Jag älskar dig ännu och skulle älska dig dubbelt, om du sjelf sökte qvarhålla min kärlek. Det finnes hos dig, som hos oss alla, två herrskande makter, Lat icke den onda utan den goda få öfverväldet. Med ett ord, blit qvinlig, mild och sök såmedelst behaga din man; och om du detta gör, kan du vara viss, att du inte skall få skäl till någon öfverdrifven klagan. Framför allt, min vän, bringa inga sådane ämnen å bane, som i dag varit fallet .. ty då skall hemmet slutligen blifva mig lika vidrigt, som det ännu är mig kärt. Jag har nu gifvit dig en plan att föl-: