Norrländska Korrespondenten – 17 maj 1867, sida 2

socken, 13 åriga dotter, Marta Johanna, har den 26 sistl. April med hufwudet förut trunknat uti en wattukälla, då hon derutur skulle upptaga ett öskar. — Eldswåda. Torparen Lars Fells dins i Högjjö socken mangärts byganing (twäwäningshus) utom tösegenromen, fom bergares, har tetalt nerbrunnit, ren 27 sistl. April. Elten tres hafwa upptoms mit genom nägon felattiahet å muren. Byagnaren war ej branrförsätrad. — Lundtmäteristaten. På förslaaet till förste lanttmätaretjensten i Yes sterbottens län äro uppförda: fommid: sienolanttmätarne 3. W. Pilo, P. A. Kjellerstett och N. Backlunr, i ren ord: ning ve bär äro nämuta. Till tjeniten hare icke mindre än 18 sökanre i öfrigt anmält sia. — Rättigheten att begära poftamvisning är en al te rättiabeter, jom reae: ringen bewiljat, men hwaraf sällan nås non begagnar sin. Det är med tenna fot, fom med mangen annan, att entast barnet länge nog fört olåt för att er: bälla ten, få secan ren erhallits, roar den ide mera, nyttjas ven ide. Poltans wigningarne äro gagneliga — wi wilja päpeta tetta — för vem som skola al: sända mindre penningebelopp nemligen icke mindre än ett hundra ror. — På närmajte posttontor får man vå emot lagstadgad afsgift, intemna ven summa penningar, fom skall betalad på en ans nan plats, qwitto gijwes af poftwmälta: ren, penningarne utbetalas på vet ton: tor Dr fortringsgegaren har fin pest. Förtelarne häraf äro flera: I:o huru cjemn summa som helst tan liqviteras utan bejwär för afsäntaren att skaffa pascsunte mynt; 2:o jemn eller ojemn summa fan intemnas på posten i bwad myntsort fom heljt; 3:o tet erhållna quit: tet är staså jullgott sem qvitto rån forrringeegaren; 4:o röjwas pehplen, sä får man genast Äter pengarue, ver te inlemnats, utan att behölwa gå ven länga och titeötante omwägen med retommels tatieneqwittet flurtisen fram tl genes ralpennyreljen att få ut beloppet, fom da i flera månader är borta utav vänta, och unter hwilten tid sortringorgaren litwäl mäste betatas. — Hänter sig vå att hanctingarne tull gencvalpefiltyrel: jen, rer man terjemte måste hajwa en tommesienär, som tar betalnina, finge tet missetet att Jjörjwinna, så were man utan ten rinaaste ersättnina. — Hwar och) en, fom afsänter mintre belopp än t. o m. buntra rer borre alltid begära postanwioning. Anmärtas bör ved att till posttontor å lantebygten eller få tal: late postexpetitioner Jå ide aflläntas srörre anwieningsbelopp än 50 rer; utom portet är af iften för 50 rer 20öre och terutöjwer intill 100 rer 24 öre. — Förswarsfrågan. Det sätt, wars på tenna binjwit behantlat af andra ams maren, synes hafwa wäckt mycket oy lante, och måhänta icke utan ant stäl. Wål rär vet swart att ännu yttra fia häröfwer med bestämthet, vå ve wistt: gaste punkterna i utslotteto sörslag blywet återremitterate, utan att öjwer ullt tycligt fon stönjas i hwad syftnina, enär siunntom re i hujwutsaken mest stritiga äsigter kunnat förena fia i yrtantet på äterremi Si mycket torte teck tunna trygat påstäs, att te enskilta intressena — för att ej säna egennyttan — fött ett wäl stort spelrum wid denna fofter: läntska fränas behanrling: hwar och en wille naturliatwis ett starkt och betryss gande national förswar: men en hwar wille gerna flippa att vertill bivraga, je —LL rr nm J v——— JFJ—J— — con eamma cin finn!