Norrländska Korrespondenten – 2 april 1867, sida 3

Y)rrt —11J7COmo JörsflUH Dnl fjULIVLEunderwisningen. Med all wälmening, fom bör ligaa till grund för ofwannämnde förslag, tyc: kes det dock som herr Siljeström råkat bortkasta det bättre för ett sämre, ifra för halfheter och splittring och hängt sig upp uti swåra motsägelser. Att wilja borttasta ven rätta, wackra och swenska benämningen follskola för den orätta, ofwenska och om ten skall hafwa någon betydelse olyckligt walda benämningen kommunalskola, är redan ett skort fel, men att wilja öfwerflytta stolan från vet allmänna till vet fönrersplittrare samhället och låta fodnen, staden eller byen och ide vet stora jams hället staten wara skolans första målsman, är ett brott mot det aumännas rätt och mot den gemensamma wäl färren. Utgår man, såsom herr Siljeström riktigt gjort, srån grunrsatsen, att uppe lysningen bör wara till för alla inne wånare i det stora samhället och att alla äro lifa berättigade att deraf erhålla lita del, tå ör bet fart, att det ide bör wara de söndersplittrade samhällenas fak, att ordna denna få eller få, att vet bör få bero berpå, om den ena fodnen eller staten är rik, den andra fattia, om i ren ena finnas män, fom ifra för upp: lysning, i ven andra sårana, fom beltre ifra för mörker; upplysningen är hela samhållets sak och den fönderiplittring i lantstina, socknar etter, om man will få falla tem, kommuner o. s. w., som ren ena styrelsens eller rifsförfamlingens hugskett bestämmer i dag, ben ancras i morgon, är icke något, fom gäller för fwenffa foltet, fom är ett, helt och orelbart, för bet samhåälle, jom genom tirerna bewarat åt sig namnet Swerige; alla innewånare i detta Swerige äro eller böra åtminstone wara lika berättigare till upplysning, det är ide nåpen of de färftilvta unberofvoelningare nas af detta stora famhäle faf, det är