Norrländska Korrespondenten – 22 mars 1867, sida 2

bakom skarpa glasögon; hans höga panna förrådde tänkaren, hela hans väsende antydde en man af studier, affärer och öfvad verldserfarenhet. Han hade rest hit sådan han anländt från jernbans-stationen, iklädd resväska och dammrock Efster dessas afläggande presenterade han sig uti en ända till hakan hopknäppt svart rock. Vid Evalds inträde stod advokaten skyndsamt upp och framträdde med myeket allvarligt ansigte mot den vänta de. Doktorns anletsdrag måtte hafva förekommit bankiren synnerligen olycksbådande, emedan frågan, som svälvade på hans läppar, nära nog dog och han frambringade endast enstaka ord till helsning Hastigt satte de sig midt emot hvarandra, och doktorn meddelade en lång obehaglig berättelse, hvarati förekommo många tal och stora summor, som kommo Wohlbröck att blekna. Doktor Taylor, som, ehurn affärsman, likväl icke saknade hjerta, hade många saker uppskrifaa uti sin anteckningsbok, men syntes dock beständigt undvika, att framkomma med hufvndsaken Han bläddrade uti sin portfölj och sade omsider, för att hastigt afskära sig återtåg: Slutligen har jag att öfverlemna er ett bref från huset Liebig Cini, hvaraf ni torde finna hufvudanledningen till mitt besök. Om Wohlbricks ansigte förut hade blifvit blekt, så blef det nu gulblekt, hang händer darrade; han kunde ej komma någon väg med brefvets öppnande och framför hans ögon syutes ligga ett moln. Ändtligen läste han de få raderna, ett häftigt stönande frambröt ur haus bröst och han sjönk