Follkkonsert. Gefle arbetarc-förenings fångför, hwilken på den korta tiden, hwarnnder den warit bildad, mun nit en förwanande tillwäxt i färdighet och siyrla, förbereder en lonsert till Marie bedådelfedag,för att derigenom framlägga en prof bit af fin werksamhet och derjemte bereda föreningen en behöflig kassaförstärkning. — Det går fin jemna gång med Ton: lurserna, sirijwer en korresp. från Stod holm till Dalpilen; halfwa Wefjtärlånggatans minuthandlare tiege danieder och den andra halfwan står wäl ej heller boc: ten. J dag talas om att ett oljehus fått förftoppning med en betydande passiva. En af firmans delegare är gift med dottren till en man, som för åtslilliga år sedan war Sweriges enda oljeslagare, hmwarsör mannen också på skämt brukade kallas Sweriges Oclenschläger. — Ett bidrag till papperets historia. J Berlingske Tirende mertelar hr Cl. Rosenhoff: Då man nu synes wara oense om, hwem äran tillkommer för fabrikatienen af träpapper, antingen Klippan i Emes rige eller arosshandlar Nenzmanns fabrik Vingstedmölle wid Veile, skall jag först anmärka, att denna industri är åtmins stone för mer än hundra år fevan ej blott föreslagen, utan till en del också fatt i werket, och dernäst skall jag tillåta mig att fästa uppmärksamheten å en egendomlig skrift, utgifwen i Regensburg 1765—1767 od) författad af Jac. Chr. Scheffer, teel. och filof. t:r, konungens af Danmark och Norge råv, honor. prof. i Altona samt metlem of många lärra sälskap. Skriften beter: Bers suche und Muster ohne alle Lumpen oter doch mit einem geringen Zusatze derselben Papir zu macden. Det egen: domliga wid denna ffrift är, att hwarje blad är af olifa papper, tillwerkart af re mest skilta ämnen: sten (asbest), aetingbon, potates, fig och hyfwelspåän, lälstockar, nässelrlar, torf, tistlar, age nar, mossa, grankottar, suru-, bot: och piltrå, winstockar, turkiskt hwete, neds sallna blad o. s. w. Af twå delar pop pel eller pilull med en del bomull har sörfattaren lemnat te finaste spetsar och åtstlilliga stickate och wäfta tyger, hwaraf prof litaleres finnas i boken, som ännu efter ett ärhundrades förlopp förete ett gott utseende och en solid bonitet För: sattaren leskrifwer omständligt behand lingesättet och meddelar ritningar af re maskiner, han anwändt wid fabrikatios nen. Nagra papperesorter äro färgade, andra tryckta med kolorerare figurer, för att wisa effelten och för hwilket änramål hwarje fort bäst fan begagnag. — Minne af opero-maojfteraden. Till ren andra mafferaren hade ven fyndige och förekommande wärren å operatälla: ren, br Blanch, låtit litografiera mats setlar, fom både wore eleganta och af mera waraktigt wärde än manliga. Mats sedeln upptog å ena sidan inom en ram med fomiffa figurer de rätter fom under aftonen serverades, och på andra sidan en plankarta dels öfwer teatersalongen, festwåningen åt Gustaf Adolfs tors, toi lettrum och passager m. m., dels öfwer bottenwåningen med båda ingångarne, kapprummen och opera-källarens salar. Denna matfedel mar inbunden i rört marokin med förgyllningar. — Ett unat par, som hade lust att aifta fig utan att fråga brudeng piftos man om lof, reste en vag slutet af weckan före den nästlidna från Warbersstrakten i Halland til Köpenhamn, hbwareft ve genom en ber trakten bosatt Swensk, om lörragen fingo få falladt tyngabref och vagen efter fammans wigdeg i Werlöfe kyrka på Seland. Det fan man falla snabb expedition: och mi förutspå ret nya Gretna Green en lif lig trafik med olyckliga älskande. — En skånsk tidnings-korrespondent meddelar följande berättelse om ett i en skånsk kyrka nyligen begånget evgöres brott. Att räfwar och ulfwar samt ans tra skadedjur stundom infinna fin till audstjensten, är ej få sällsynt, men att ugglor göra det, torde wara mera omans ligt. Dock inträffade det för nånon tid setan i F. kyrka att just fom presten höll på att förtlara satsen: hwem fom wandrar i mörkret, han wet ide hwart ban pår, fom en ugala inflaxande i kyrkan. Seran hon först, ehuru förs gäfwes, försökt få fotfäste på sjelfwa altartaflan, dock med ven påföljd, att tit. Belzebub, fom sitter ver afslutande någon affär med wår gamla Ewa, mifte sitt ena öga, slog hon fig ned på dope sunten till stor förskräckalse för prestens