Norrländska Korrespondenten – 7 december 1866, sida 2

Article Image
ningstiden, inaa pengar finnas, allt är med helsan förtärdt, inga lin och inga varer kunna ytterligare fås; det återse tår således intet annat än att göra foniurs, och denna begaanas fom ret före månligaste af bela rörelsen, fom en lör nande näringsaren, hwarpå man kan gör ra bättre minft än på all handel, man blir skälm, engagerar en lagwrängare och går helskinnad från affären. Man började med ingenting, har dock lefwat härligt till en tid och slutar med en god behållning, man har lagt sig till stor, dyrbar garderob, präktiga möbler m. m. och rädtat alltsammans genom ett imars ginärt lösöreköp. Rättens ombudsman, med den stränga konkurslagen i hantd, tager dock skeden i wackra hand; gäldves nären, för att hålla borgenärerna wid gort lynne, pratar om 50 a 60 procents ackord, fonfurg-omfoftnaderna äro betydliga, warorna säljas till lumpet pris och uttelningen bliv 6 a 8 procent. Bland borgenärerna äro många som få skylla fia sjelfwa, heljt de lemnat kredit åt ftacfare utan heder och samwete och utan ringaste tillgång, men så hafwa de också tagit groft betalt för sina waror, som de eljest sälja 25—30 procent billigare mot kontant, hwaraf synes att de haft konkursen i perspektiv. Denna målning är wisferligen bedröflig, men elänret måste stiga till en wiss grad innan någon bättring är att hope pas. Kretditsystemet måste utbytas mot wexelrörelsen och ditåt måste det nöd wändigt, ehuru mången köpman kallar wexeln för galgbref och ej förstår att wexlar på kort sigt enentligen äro nyt tiga för handlande, men ingalunda för moternäringen jordbruket, fom ej är bes låtet med en få hastig omsättning. Det gifwes personer, fom ha till ordspråk att man lefwer lika godt på andras penningar som på sina egna, och för dessa menniskor äro borgeng-förbindelfen och konkursen en rittig guldgrufwa. Jordegendomar löpas nu mest af fårvana, fom ingenting ega utan öfwertaga ins teckningarne, rå kapitalisterna insätta fina penningar i bankerna eller köpa aktier och obligationer, men allt detta måste slutligen föranleda en reaktion. Det gamla systemets utbyte mot tet nya, ehuru fwårt för mången under öfmerse gången, leder dot till det goda att mine ska stoj, vigilans och konkurser, samt ins föra mera solititet i affärer, ashälla mens niskor från utt lefwa öfwer fina tilldångar, korrigera lyxen, fom gör affärer liknande fruntimmernas krinoliner, pör sanre och tomma. Ru fan konkurs näringen likasom an: dra näringar raffineras, hwiltet går så till att man fortsätter handelsrörelsen till dess skulten blir högst betyrlig och tillgångarna ringa eller inga; då kan man hysa den förhoppnina att ingen be wakar sin fordran, och gäldenären har genom konkursen likwäl blifwit qwitt all sin skuld och har lefwat godt utan att depensera ett enda öre af egna medel — fe bet är en hancterina fom duger! — Solförmörkelse. Enligt almanachan blir nästa år en solförmörkelse synlig här i landet, nemligen den 6 Mars; den hörs jag 22 minuter efter tl. 9 f. m. och flu tar tl. 12 middagen samt sträcker fig till fem sjettedelar af solskiswan. Det upps lyfes emellertid af en annan astronom, profesfor Möller i Lund, att desfa fiffror äro oriktiga, samt att de tillkommit derigenom, att professor Selander plagierat en tysk tidskrift, fom innehöll dem. Ens ligt Möller börjar den 29 minuter efter kl. 9 och slutar 8 minuter efter kl. 12. TR Sr SN

7 december 1866, sida 2

Thumbnail