Norrländska Korrespondenten – 7 december 1866, sida 2

cter och genom sin föregående werksamet nog tydligt wisat, att de anse nytterz et hos andra fom en last, hwilken om 4 nöjligt bör med rötterna uppryckas och örqwäfwas; att för utffänfnings-föreftåndarne haf va bestämt deras arwoden i wissa pro: ent af hwad de kunna försälja; att ide hafwa inskränlkt det nog stora intalet af de i staden före den I nästlidne Öktober befintlige frogar, utan bibehållit sästan hwarenda en af dem äfwen de mest vanryktade; och att hafwa frånträdt den under tiden vån 1 Oktober 1864 till samma dag in: rewarande år till formligt förbud upp: höjda och till superiets hämmande fraf: igt werkande agrundfatfen, att utjtänt: ningå-ftällena sinlle hållas stängda från ll. 7 på aftonen näst före fönoch hel hedagar till kl. 7 på inorgonen näftpåsöljande föctendag, och i fö id deraf med: hifwit, att utstänkning under sagde tid jär ega rum! . Huru dessa åtgärder skola funna leda till uppnående af det utaf bolaget frame hallna, obestridligen wackra målet är för oss ofattligt, ty att få i afseende å rum som tid unnderlätta, i stället för att för swåra tillfällena till att få köpa bränwin, — är det att sätta hämsto på dryckenskayslasten, och förminska superiet? Att med tusentals tannor brämmin dagligen underhålla denna syndaflods förstörande framfart öfwer wår stad och def grannstkap, — är det att befordra nyt: terhet? Att wid alla möjliga tillfällen sätta den arbetande klassen i frestelse att på bekostnad af hustruns och barns wäl och bästa på trogarne offra dess med swett och möda förwärfwade dagspenning, är det att befordra arbetsklassens wälstånd i ekonomiskt afsecnde? Att öppua krogarne om söndagarne och der: igenom inleda arbetsllassen i frestelse att bryta sabbaten och således göra ar: betåtlasfen till öfwerträdare af Guds bud, är det att förlofra arbetsklassens wälstånd i moraliskt afseende? Wid sådant förhållande och då wiiaf: seende å superiets hämmande of bolaget, i joljo af dess ofwananmärkta, i mår tante flappa atgöranden, ide tunna hoppas nå: got godt, utan tvärtom befara en under manteln of ett wackert program dold och derföre desto farligare återgång till det bellaganswärda tillftånd, som i afseende å superiet rådde under tiden före den 1 Os tober 1864 och framfallade ofwan åderve pade förbud, hwaröfwer, såwidt wi hafwa oss belant, ingen klagan, men mycken tad samhet och fröjd försports, driste wi här med anhålla, det herrar stadsfullmältige täcktes å wederbörlig ort utwerka ett för en tid af trenne år, räknade från den 1 sistlidne Oktober, gällande förbud att här i staden ware fig ntftöntnings: eller ut minuteringswis försälja spiritnösa drycfer från kl. 7 på aftonen näst före fönoch helgedagar till fl. 7 på morgonen dagen derefter. — FKonkursnäringen. Under vubri: fen RKovkurdnärinaen? läses i Dalpilen för någon tid sedan följande: Man klagar ofta att efter närings: frihetens införande konkurrensen blifwit så stor att många näringar ej mera bära fia. Detta aäller isynnerbet hwad hans deln, särreles kramhandeln annaår, och köpmän uppstå i hwarje wrå och wine fel. Det behöfs ej mer för att bli föp: man än att hugga hål på en wägg och ställa fig innanför, man reqvirerar mar ror från alla håll, på frevit naturligt wis, och lefwer luftigt tills alla warorna äro försålda; men nu fommer betal: om uppoffring, då skall jag medge att