Norrländska Korrespondenten – 6 november 1866, sida 2

— Avpoteks-privilegium. K. Ljungberg har af sundhets-kollegium förordats till erhållande af privilegium å apoter fet härstädes. — Sjelfmord. En qwinsperson wid namn Catharina Persdotter hoppade i onsdags afton uti kanalen på Norrmalmssidan midt emot ren s. k. Lönnberg8gränd F) och erunknade. Just fom hon hann fram till kanten tillspordes hon af en på något afstånd warande arbetare, fom med sin båt ämnade begifwa fig öftver till andra sidan, om hon mille medfölja. Hon jakade, men innan han med fin båt hann till stället, hade hon redan utfört dåtet. Orsaden till hennes före twiflade beslut anses hafwa marit äftens skaplia olycka. Hon hade nemligen redan för trerje gången ingått ett s. k. paris serältenskap FF), Det första hade hon ingått med en sockerbagaregesäll wid namn Höglund, med hwilken hon hade ett barn, som aflirit, det andra med en sjöman mid namn Swedlund, med til: ken hon aflat ett ännu lefwande barn och det tretje med en Wermlänsk arbes tare mid namn Erilsson, hwars mifhandslingar hos henne allftrade det olyckliga beslut, som hon nu utfört. Den aflidna war omtring 30 år gammal. — En obarmhertig fader. Uti Edsåker af Ljustorps socken finnes en båtsman wid namn Boding. Denne har en nioårig fon mid namn Jan Erik, hwilken af fadren en dag utififtlione September befalldes att sönrerhunga nägra smärre wedstycken. Wid wertställandet af denna befallning skötte gossen fin Hra få illa, att han dermet skarade golfwet. Fadren, som är wiltsint och ofta förut mifhands lat de fina, yttrade då: Du were wird, att jag först bröte halsen af dia och fer dan kastade dig på elven. Wid åhörandet af dessa ord intogs gossens hjerta af förtwiflan, hwarföre han, fruktande att hotelsen skulle uppfyllas, sprang till skogs. Fruktande att han eftersattes af fadren, Jördjupade han sia deri så djupt, att han förwillade fig. Siutligen hits tade han dock sjelf wägen tillbaka och förmådde kräla fig bem; men innan dess hate han i skogen tillbragt 5 dyan, utan att efter egen utsago hafwa förtärt det ringaste. Föräldrarne, fom emedlertid ensamma, utan att anlita fremmande hjelp, hade sölt honom, ämnade just uppe böra med sitt sökande, då ban återkom. Men hans tillstånd war beklagliat. Den i allmänhet falla wädterleken och frosten om nätterna, mot bwillen han blott i ringa mån kunde skydra fig genom ffogens mossa, hade få skadat hang fötter, att tår od) hälar bortfallit och han måst införas på härwarande lasarett, der han redan warit öfwer en månad och tros komma att förblifwa minst ett halft år ) Hwarken gator eller gränder här i staden 2 sAmAi 1. — — .A.. e