Medlenburg-Strelit, Oldenburg, Brauns schweig, Sachsen Altenburg, Sadfen-Kos burg-Sotha, Anhalt, Shwartburg:Sondershausen, Scwartburg-Rudolfftadt, Waldeck, Yngre Reussiska linien, Shaums burg-Lippe, Lippe, Liibed, Bremen och Hamburg, Förslaget lyder sålunda: Art. 1. Regeringarne i. . sluta ett anfall: och förswarsförbund till upprätt: hållande af deras oafhängighet och inte: gritet, samt staternas inre och Yttre få kerhet, och inträda genast till gemensamt förswar af sitt område, som de genom detta fördrag ömsesidigt garantera hmwarandra. Art. 2. Förbundets ändamål skola definitivt betryggas genom en förbunds författning på grundwal af de förslag, Preussen framställt den 10 Juni 1866, under medwerkan af ett gemensamt pars lament. Art. 3. Alla mellan förbundsmed: lemmarne bestående fördrag och öfver: enskommelser fortfara att ega gällande kraft, få widt de ide genom detta för: bund uttryckligen modificeras. Art. 4. Förbundsmedlemmarnes tvup: per stå under h. m. konungens af Preusfen befäl. Nödiga prestationer i frias: tid skola ordnas genom särskilda öfmerenskommelser. Art. 5. De förbundna regeringarne skola samtidigt med Preussen anordna de wal af parlamentsledamöter, fom ens ligt rikswallagen af 12 April 1849 böra ske, och gemensamt med Preussen inkalla parlamentet. De skola jemwäl sända fullmäktige till Berlin, för att fastställa det förslag till förbundsförfattning, i ens lighet med grunddragen af den 10 Juni detta år, som kommer att föreläggas parlamentet. Art. 6. Förbundets waraktighet fast. ställdes intill afflutandet af det nya för: bundsförhållandet, eventuelt på ett år, i händelse det nya förbundet ide skulle hinna afflutag inom nämnde tid. Art. 7. Förenämnde förbundsfördrag skall ratificeras och ratififationåhandlin: garne så snart som möjligt, sednast inom tre weckor från afslutningsdagen, uttverlas i Berlin. Enligt ett meddelande till Reuters byrå skall preussiska sändebudet i Paris ha till kejsaren öfwerlemnat ett swar på franska kabinettets not om gränsregleringen emellan Frankrike och Preussen, i hwilket swar Berlinerkabinettet förklarar desimoten fram ställda fordringarne oantagliga. Kejsar Napolcon skall derpå ha fwarat, att allmänna meningen i Frankrike bestämt ho nom till att göra dessa yrkanden, hwilta han fortfarande måste anse rättmätiga. Han erkände det oaktadt att Preussens skäl för sitt afslag wore grnndade, och det goda förhållandet emellan de båda länderna skulle i intet fall bli stördt. Han hops pades dock att Preussen ej skulle öfver skrida Mainlinien. Sopdpn-fto unporröäftelfor: KR Gvoffand