— Han är vid pelaren, tänkte gubben. Selmas biljett ligger på sin plats under stenen. Äter förflöto fem minuter, och Schvarz kom tillbaka; helt ogenerad fattade han pennan och började åter arbeta. Dessa iakttagelser behöll kassören för sig sjelf. Klockan sju på aftonen lemnade han, som vanligt, kontoret. Sedan han i sin boning intagit en enkel aftonmåltid, fattade han sin hatt och käpp och sade till sin fru, att han skulle göra en liten spatsertur samt gick långsamt ut genom stadsporten. Aftonen var mycket mörk; himlen hotade med regn; det oaktadt var luften mild och varm, och intet luftdrag märktes. På promenaderna visade sig helt få personer, som helt hastigt passerade förbi. Endast den gamle kassören gick långsamt, med händerna på ryggen, fram emellan träden; han brydde sig hvarken om aftonens mörker eller det hotande regnet. Uren i stadens kyrktorn slogo. — Tre qvart på nio, mumlade Horn. Nu är tiden inne. Han lemnade promenaden och begaf sig in på en gata med höga häckar å