Norrländska Korrespondenten – 7 augusti 1866, sida 2

öre, öfwer 20 intill och med 40 rdr till 40 öre oh öfwer 40 intill och med 80 rdr till 60 öre. Desfa poftammwisningar råda mi bod ej wåra läsare att för pa, då den summa, som skall afsändas, öfwerstiger 20 rdr rmt, emedan sluten rekommendation då alltid kommer att blifwa billigare. — Nytt botemedel mot kolera. Wi meddela ur Londontidningen Press för den 28 Juli följande: Doktor Whidborne, fom i dessa dagar gjort ett besök på tolerasjukhuset i Southampton, har med: delat of, att wid flera fall af fullständig medwetslöshet hos kolerasjuke de blifwit rädtade genom anwändandet af kamfert upplöst i terpentin inympadt i den fjufeg ena arm, liksom man gör med vaccin, Detta medel, fom förefaller mycket entelt, har upptäckts af doktor Wiblin, fom med stor framgång anwändt detsamma under sednaste epidemien i Southampton. Det lönar wäl mödan, tyckes vet, att man försöker detta botemerel på andra ställen der sjukdomen härjar. — Monitorn John Ericsson, fom redan den 30 Juli lyckligen anlände till Carlokrona, oaktadt att monitorn under resan hade att utstå den förfärliga nord: liga storm, fom rasade under dagarne den 22 och 23 dennes, passerade wid angörandet af Köpenhamns redd tätt under den derstädes till ankars liggande amerikanske monitorn Miantonomah, som sålunda mar tillfälle att få ffåda den swensta flaggan swaja från den förste monitor, som mött honom i Europa. Också war emottagandet det hjertligaste. Begge besättningarne mannade reling för hwarandra och uppstämde de kraftigaste hurrarop. — Tillbud till olycka. Folkets Tid ning berättar: Wid ringning i ett af Lunds domkyrkotorn war nyligen en olydshändelse nära att inträffa. En af vin: garne hade, för att ej försumma ett annat arbete, ställt en arbetetarl i sitt ställe wid ringningen. Nämude arbetare, som säges ha warit något wimmelkantig, föll efter em stunds ringning framstupa under klockan och wid det han reste fig något litet gaf tlodhammelen honom ett flag i hufwudet få att blodet flöt. Han låg sedan under tlockan medan denna gick twenne ganger fram och åter, och om han höjt fig halfannan tum hade han owilkorligen blifwit ihjälslagen. Han kom emellertid lyckligt undan och ringde sedan till slut. — Så underligt fan det gå. Inom en församling tillhörande Göteborgs stift och hwilken nyligen fått ny lyrka i orde ning, gid för omkring 30 är sedan en liten fattig gosse, förd inom förfamlingen, och wallade tomministerns får. Någon wälgörande person uppmärtfammade att den lille herden hade framftående anlag för studier och tog honom om hand. Wi förbigå nu en följd af år och skrida genast till slutet på biftorien: ödet har få fogat att den fordne fåraherden nu sedan twå år är fyrfoherde i samma församlina, och ven fom