Norrländska Korrespondenten – 7 augusti 1866, sida 2

ett ord om ett förhållande, som jag trott vara omöjligt .... — Har din far aldrig talat med dig om en summa penningar, som jag lånat honom ? Aldrig, försäkrade Carl. som visste med sig sjelf att han nu talade fullkomligt sanningsenligt. — Det förundrar mig på det högsta! — Huru högt är beleppet af summan? — Sjuttiofem tusen thaler. — I sanning ett ganska högt belopp. — Min broder fick dena summa till låns för åtta år sedan, då den stora allmänna krisen störtade så manga handelshus. IIus i Newyork och IIamburg inställde sina betalningar . .... irman Ilalling skulle också hafva blifvit störtad, om icke jag skaffat hjelp. ned min hjelp kunde den sta emot le svåra stötarne. Då systern lånade it brodern, kunde vi undvika alla vidyftiga formaliteter; också skulle ingen å veta något derom. Halling stod i andelsverldens ögon på egna fötter, enna omständighet stadgade ytterligare ans kredit, såsom du allt för väl in