Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1866, sida 3

af det förtroende de mottagit, med en fullständigare blid öfwer och ett fördomgs fritt bedömande af de män, fom inom domsagan redbart och allwarligt gannat det allmänna, samt derwid utwecklat större medborgerliga egenskaper — skola fjalla med fina mal på ve meft framstående. Antager man deremot att intrigen och fåfängan samt enskilra intressen och bes räkningar — för att ej tala om lifgils tigheten — r:ran hafwa sitt finger med wid walet af eletterer, så lärer man äfwen få antaga att dessa elementer jems wäl få inflytante wid rifsdtagsmannawas let. Man torde hafwa ganska många exempel derpå. Det omedelbara walsättet återigen gör alla walberättigare wid rifgdaggmannawalet likställiga med hwarandra. Steget till ett allmänt tonstitutionelt erlännande är dermed uttaget. Hwar och en wäljer sjelf riksdagsman, och ide genom ombud. Förhållandet mellan de wäljande och riksdagskandidaten har ingen mellans länk i elettorer, utan blifwer rvirekt. Ritsvagskandirvaten har ide blott att göra fina egenskaper gällande inför ngra få, utan inför alla. Enär likwäl domsagan, såsom hel walkrets, i fåvant full fönderfaller i 20 kanske 30, om ei flere mindre walkretsar, fonumuner, fodnar, fan inträffa att walkorporatienerna ej förmå att höja fina blickar öfwer fodenintressena, utan stanna i fina wal på personer, fom ide äro wurne det wiatiga ritodagsmannakallet, hwarjemte och kan inse träffa att walresultatet jemwäl utfaller så, att ide blott några få blifwa walre, utan — för att här framtasta en ytterlinhet— hwarje särskild fommun wäljer en särskild ritsragsman, till söljt hwaraf ven talrikast befolkade församlingen föres lträreswis skulle blifwa den bestämmande. Wi säga utt vetta skulle funna inträffa och det ligger onekligen inom möjligbes tens gräns, ehuru wi litwäl, i förtros ende till den större allmänhetens omröme och upplysnina, för mår del ide tunna antaga det. På samma gång nemligen som man bör antaga att ten politiffa likställigheten wid walurnan är en fullkomligt riatig kenstitutionel grundsats, torde man äfwen få antaga att denfamma skall höja det medborgerliga ombdömet och förärla ven allmänna rättstänslan, och följattligen werka nagnande och nyttigt, icke motsatsen. Stulle enskiltt mattbegär oc) fäfänga börja intrigera inom de mindre tommunerna, förmå de dock swårligen få lätt göra fig mer all mänt gållande inom hela ten stora mal tretsen, fom hos ett färre antal cleltorer, enär te fontrollerag af te öfriga församlingarne, hwilta ide torte je för: hallanden och personer med jamma ögon. Efter wår uppfattning ligger tet alltid ett korrektiv i ve många skiljaktiga förs samlingswalen emot personlig forrups tion. Twifweleutan skola församlingarne ganska snart lära fia inse, att de, om ve wilja med fina röster ingripa mid walet af rikscagsman, måste höja fia öfwer ve små socken och byintressena och