Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1866, sida 3

gon på klockan. Gud vare tack och lof, utropade jag, Cecilia kommer !4 Jag öppnade förstugudörren, och på tröskeln stod en man, som, darrande, stödde sig på sin käpp. Jag kände honom ej. eallvad vill ni? frågade Jag. Mannen stirrade på mig, och jag vek ovilkorligen tillbaka för den hemskt glödande blicken. brru Cecilia Junker b5 framstammade han. Jag måste tala med henne .... har hon ankommit till staden? Sanningsenligt svarade jag aja cÄr hon hemma 2 frågade nu främlingen. Jag kunde icke längre tvifla på att jag hade en cholerasjuk framför mig. Det oaktadt, bad jag honom stiga in och vänta, emedan min hustru var utgangen, men han slog igen dörren. Jag öppnade den åter och skyndade etter honom, men menniskan var spårlöst försvunnen, alldeles som ett spöke. Nu skyndade jag till advokatens boning, dit jag kom nästan andlös. Tjensttlickan, som öppnade för mig, berättade, att hennes herrskap längesedan gatt till sängs, och attintet fruntimmer frågat efter advokaten. (Forts.)