Norrländska Korrespondenten – 13 juli 1866, sida 3

— Ja, min älskade! — Så lef väl! — Vi skola återse hvarandra. — Kom hvarje afton. — Ja genast efter det jag stängt kontoret. — Och skulle något olyckligt inträffa, det Gud förbjude, så sänd genast bud, så att jag kan skynda till dig. — Du skall blifva underrättad om allt, Augusta. — Ack, om jag blott kunde dela faran med dig! — Jag ser ännu ingen fara vara för handen. — God natt, då! Hon slog, darrande, sina armar omkring hans hals. Han betäckte hennes mun och kinder med varma kyssar. Äfven han var intagen af ängslan; den älskades farhagor hade meddelat sig it honom. Detta oaktadt sökte han att visa mod; ännu en gång tryckte han Augusta till sitt bröst och gick sedan med fasta steg mot stadsporten, hvars konturer han kunde urskilja. Då han såg sig om, vinkade Augusta åt honom med näsduken. — En herrlig, huld flicka! Gud skall nog vara nådig och icke störa den lycka som är bestämd åt denna engel.