Norrländska Korrespondenten – 13 juli 1866, sida 3

Aterblick. Man förundrade fig högeligen deröfwer att Ofterritarne utan swärdsslag tilläto Preussarne att taga Sachsen i be sittning. Det finnes doc militäriska fynpunkter, enligt hwilta detta fan ursäktas. Men ingenting öfwerträffar dock den förundran, som underrättelsen om de bada preusfiffa armeernas förening i Böhmen hos of wäckte. Före inmarschen war den preussiska armeen skild från den öfterrvififfa genom en bergstedja, hwilten en arms blott fan passera genom ett ringa antal trånga pass, fom det stod i Benedeks matt att besätta. Detta uraktlät han. Då Preussarne marscherade in genom fyra af dessa, war detta ett mycket farligt före tag, ty om de angripits uti det ögonblick, då de kommo ut ur passet, skulle de ej kunnat utweckla sin styrka, utan lupit fara, att få den ena afdelningen efter den an dra upprifwen, just fom den hunnit fram till stridsplatsen. Detta skedde ide. Wisserligen stötte Preussarne på alla håll på fina fiender, men ingenstädes uti tillvädlig styrka. Mot Bittenfeld stod endast en observationstår, och mot Fredrik Karl blott Sachsarne samt brigaderna Kalit och Potschappel (jernbrigaden). Deremotföndes mot kronprinsen 6:te kåren under Ramming och 10:de under Gablenz, fwardera 40,000 man stark. Kronprinsens avme inryckte på twå wägar, den ena rätt i söder från Landshut öfwer Liebau och Trautenau till Josephstadt, den andra