Norrländska Korrespondenten – 13 juli 1866, sida 2

sterrikarne. Dessa hafwa äfwen retirerat tillvafa öfwer Mincio, enligt uppgift jagade deröswer af Jtalienarne. Men det tan äfwen wara en följd af de under handlingar, fom nu bedrifwas i Paris. Enligt telegrammer från Wien lärer Ojterrises mening wara, att afträda Venetien ej till Italien, utan till Frankrike. På samma gång denna matt i fin ordning afträdde det åt Italien, skulle det natur ligtwis illäda fig en garanti för Ofterriz les trygghet från denna sida och i nöd fall twinga Italien, att hälla fig frilla. Så framt Franlrile ej twingar Italien dertill, hwillet wi ej tro att Ryssland fall medgifwa, betwifla wi, att det går in på förslaget. Såäwål Italien, fom Preussen, har wägrat OÖsterrike wapenstillestäånd På annat wilkor, än att det uppställer ans tagliga fredsförslager, hwilket häntyder på, att de wilja uppgöra saken med Ofterrile ensamt utan Frankriles bemedling. Sung Wilhelm skall äfwen hafwa förkla vat, att han ämnade dittera freden i Wien. Han är äfwen på god wäg dit, ty han har förjagat Österrikarne ur Böhmen och inryckt i Mähren, efter att Hafwa tillfogat dem en förlust (ifrån fälttågets början?) af 80,000 man, deribland 50,000 sångar. Å andra fidan har Hans arme wid Rhein besatt Fulda. Om slaget wid Savoda saknas ännu detaljer. Donaufurstendömena. England, Frankrike och Preussen lära hafwa rådt Turkiet till att erkänna det bestående tillstandet i Donaufurftendömena och afhålla fig ifrån en militärisk intervention, under det att Österrike och Ryssland twärtom förklarat, att Turkiet mid detta tillfälle bör begagna den rätt till intervention, fom traktaterna gifwa det. Den arme, som skall företaga den: na intervention, är till största delen fon: centrerad längs Donau; den fonmunenderas af Omer Pascha och är 100,000 man stark, hwiltet häntyder på, att det ide blott gäller Moldan oc) Wallachiet utan äfwen ytterligare eventualiteter.