Lycka i olyckan. Novell af Aug. Schrader. II. Forts fr. n:o 54. — Då, Carl, dö vi tillsammans, ty jag kan icke ötverlefva dig. Du gjorde endast en resa, som läkaren rådt dig till, för att uppfriska dig, jag visste det; men skiljsmessan från dig var dock svår och bitter. Jag drömde om tusentals faror, för hvilka du kunde vara utsatt på Schweizeralperna, och då den förfärliga sjukdomen grep häftigt omkring sig i vår stad, då fruktade jag åter för mitt eget lif; för din skull, fruktade jag, Carl, blott för din skull ville jag qvarblifva på jorden, för att kunna göra dig lycklig. — Du gör mig också med din kärlek outsägligt lycklig. — Latom oss bedja Gud att den svåra tiden mätte hafva en öfvergång. Fru Bauer inträdde. IIon helsade vänligt på den unge mannen och urskuldade sin frånvaro med ett besök, som hon gjort hos sin sjuka syster. — Blif icke rädd, tillade hon hastigt; syster Uirika är gudskelof icke hemsökt af choleran, hon lider af en