Norrländska Korrespondenten – 10 juli 1866, sida 3

— En uppfinning af stor wigt för jernwägsförwaltningen harenligtH.-P. i dessa dagar blifwit gjerd af fontrollören wid Landskrona-Heljfingborgs jernwägar, hr Himmelman, hwilken redan förut genom en af honom konstruerad snöplog för lotomotiver bewisat fig få fom en framstående mekaniker. Det mydna beswäret med att journalföra det milantal hwarje jernwägswagn tilryggalägger hade kommit hr Himmelman att tänka på, huruwida icke en på wagnarne anbragt mastin skulle funna göra detta arbete öfwerflödigt. Det har nu mwertligen lyckats honom att tonftruera en dylik maskin, fom wid anställda försöt såwäl i Helsingborg fom i Malmö wisat fig fulltomligt ändamålsenlig, få att den till och med på foten angifwer vet af waguen tillryggalagda afståndet. Mastinen, som anbringas under hwarje wagn, är högst enkel, och man förundrar sig endast, då man ser den, öfwer att den först nu blifwit uppfunnen. Om dess wigt för jernwägsförwaltningen kan man göra fig ett begrepp deraf, att ftas tens jernwägar för kontrollen öfwer wags narnes tjenstbarhet som beräknas efter det af hwarje wagn uppnådda milantalet, i Stockholm håller en särskildt förwaltninggafoelning, det s. f. milkontoret, som årligen kostar staten omkring 60,000 rdr rmt. — Balissementer. Från Hamburg skrifwes: Tillståndet här blifwer med hwarje dag allt wärre. Flera fabritanter och handtwerkare hafwa i brist på afsättning måst afskeda en del af sina arbetare. Köpmännen äro förtwiflade; hwarje timme på dagen inlöpa jobgposter om fallissementer, och de derwid upp: tomna förlusterna äro alldeles enorma. — Huru wänskapen belönar sig sjelf och blir ytterligare belönad. En fmår länning, fom upptommit till Stockholm wid expositionens öppnande, träffade en gammal god wän, som erbjöd sig att blifwa hans följeslagare och wägwisare: For att till en början gifwa fmålänningen ett klart begrepp om fördelen af den massa krogar, staden inom broarne har att uppwisa, ledsagade wännen wår man aldra först till dessa. Efter att hafwa i fulla drag njutit af den swenska neftaren, blef smålänningen litet mindre redig än han brukade wara. Då benifwer wännen sig på flykten, qwarlemnande smålännigen sofwande på en af de trefliga krogarne. Några timmar derefter uppwaknar smålänningen och finner att den trogna männen förswunnit. Och ej nog med att han sjelf hade förswunnit, han hade äfwen medtagit smålänningens portmonnä, hwilken hade innehållit omr kring 17 ror. Smålänningen förargas naturligtwis öfwer ett dylikt prof på wänskap och angifwer saken på närmaste poliswaktkontor. Nu satte sia polisen i rörelse för att om möiligt få tag i den otrogna kamraten, hwilket också lyckades. Pbå fråga af poliskonstaplarne om han hade några penningar, sade han att han endast tagit smålänningens fagfa i förs