Norrländska Korrespondenten – 10 juli 1866, sida 3

oss, och han förlänar oss, väl framgent sitt beskydd. Vi hade ärender till staden och hafva varit borta sedan i morse. — Har ni varit i staden? — Ja. LNi skull icke ha begifvit er dit; det är icke godt att nu beträda gatorna. God natt fru Bauer! Trädgårdsmästaren försvann. Augusta hade emellertid öppnat dörren och förde sin kärkomne gäst in i rummet, der hon tände upp ljus. — Carl, yttrade hon i en ton af öm förebråelse, du har låtit oss länge vänta på din återkomst. Omfamnande den täcka flickan, svarade han: — Var icke ond, Augusta, jag skall rättfärdiga mig. En obetvinglig rörelse bemäktigade sig honom, då han betraktade hennes sköna, blomstrande ansigte. — Gud vare lof, att du lefver och är frisk! utropade han. Ack, Augusta, jag led dödsängest, då ingen öppnade dörren. De förfärligaste farhågor uppstodo hos mig.