Norrländska Korrespondenten – 3 april 1866, sida 2

aglig. Kameralifter isynnerhet kunde han scrig tåla. Han war en wetenskapens nobb, som emot dessa, så wäl som emot ör hans wetenskap mindre tillgängliga losofie studerande uttryckte fig i ett språt, om från en professor wid ett AA tadseuniverfitet omöjligen skulle haswa fun-1 at tomma ifråga. Sa skall han en gång afwa sagt till några tameralift-ämnen, tt han många år wetat att kameralister voro djur, men först nyligen kommit uns er fund med hwad slags djur de woro. ut war han dock förwissad att de woro tnor (!) Reflexionerna göra fig sjelfwa. — Tullen på träwaror har i England fskaffats från och med den 1 April. — Af Swenjta Fomiljjonurualen har Jebruarihäftet kommit oss tillhanda, men Januarihäftet uteblifwit. Att döma af setta häfte är denna tidskrift fortfarande lika grad wärd allmänheteng förtroens oe. Häftet innehåller: Historiska Bilder. Paul Wirtz i Krakan, af Th. Nagot om visiter. Korpen med illustration. Den wansinnigas ljusa mellanstunder, poem af cudv. Cu. A. Jahnke af He. ., med illustr. Astnatten, novell af 5. W. Lunds domkyrka, af Th. med illustr. Jenny Linds aftonhymn. Missa-ån med illustr. Mundrucuindianerna med illustr. Scen från Polarhafwet med dito. Föftz ningen Munkholmen med dito. Till fosterlandet, poem af P. G. Holmlinnd. Trollhättan of TH. med illustr. Till henne, poem af RNichard Gus stafsson. Koret i Slottskapellet i Stodholm med dito. Stjerneqwällen, poem af Claes Johan Ljungström. Flickan mid Älwastra, af Willels mina. Allmännyttigt. Logogryf, af Lea. Gåta och, Eharad, af Wilhelmina. — Måns Månsjon ffrifver sednaste Dagl. Allehanda bland en mängd andra roligheter följande om den häktade Gjertz: vHerr Gjert, numera titulerad såsom bedragare, war en af wåra bäst aflönta författare i landet — det torde ingen hafwa tänkt på. En annan fan få fitta och knoga ihop en hel spalt för 15 ror, men han honoreras för twå korta bref, författate efter några ögonblick studier på fem minuter, med icke mindre än fyra tusende riksdaler riksmynt. Han har i arunden stulit, säger man, och man kan nog hafwa rätt deruti, men man skall dock komma ihåg, att stölden härwidlag är en litterär stöld, och med sädana får man icke wara få noga. Att stjäla handarip: ligen är en annan sak, att muntligen stjäla är wida mera civiliseradt men att stjäla striftligen är nära nog honett; att låta de bestulna sjelfwa bära hem pen: ningarna till en är snillrikt, och att ver: på resa fin wäg är intet annat än en loflig försiatiahet. Menu det är ett pet: tafel att gå på teatern i Jönköping, då man i tirningarna är afmålad som en bedragare både i tryck och träsnitt. Herr Gjerttz war en fyndig person, så länge han war en fattig karl, men när man blir rik, så måtte man blifwa dum på töpet. Hwad han nu än får för fin litteris et artibus, få lär det wäl ände ide blifwa någon medalj. Hwad Måns Månsson lifwäl icke wisste när han skref ofwanstående, är att Swante Gjertz werkligen är författare och har a trycket utgifwit: första packen, små rim försök of Swante. ————— — oo ro fn mA ? an Lö. 4(.