Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1866, sida 2

upplåtelse till enskilde af kronans mark i Norrland; ang. kostnadefri upplåtelse af kronans mark för anläggning af jernwäg mellan Gellivara och Luleå elf. Statsutskottets utgiftsafdelning till. styrker förhöjning i vet begärda anslaget till instruttörer för ffarpftytteföreningarne i riket med 10,000 rdr, få att ret skulle uppgå till 50,000 rdr, samt i ans slaget till ammunition med dubbla be: loppet, eller till 20,000 ror. Ösigötha Correspondenten förswarar med följande uppsats regeringen för franska handelstraktatens afslutande: Regeringsformens I 11 säger: Mii nisteriella mål, hwarmed förstås alla de, fom angå ritets förhållande till främs mande makter, må konungen låta bereda och handhafwa på det sätt Honom lämps ligast synes. Jfrågawarande traktat är ett ministerielt mål. Det är också hand: lagdt af utrikes statsministern hr exc. arefwe Manderström. Utrikesministern och den, enligt berörde S, jemte mini stern, närwarande statsrådsledamoten äro naturligtwis ide dessmindre answarige för afaifna räd. Nu will man taga sig till godo 57. Swenska folkets urgamla rätt — beter det deri — att jig ber skatta, utöfwas af rikets ständer allena wid allmän rifgvag. Det är fom fig bör. Men i derpåföljande 60:de H, he: ter det: Ej må några allmänna afgif: ter, of hwad namn och beskaffenhet, fom helst, utan rikets ständers samtycke kunna förhöjas, tullen å inkommande och utgå ende spanmäl unvantagen. Härmed pa: ralyseras wisserligen ej 57:de H, men regeringens sjelfbestämmelserätt widgas. Fortfarande qwarstår, att regeringen ej får förhöja några allmänna afgifter, men hon förnekas ej terför att förminska tem, Det är oc hwad Kongl. Maj:t gjort förmedelst traktaten. Zullafgifterna å waror till och från Frankrike haf: wa neml. dermed blifwit minskade. Men nu anmärker man att tullnedsättningen för införseln från Frankrite influerar på wår bewillning i allmänhet. Det är sannt. Men under det löpande äret har detta inflytande, i stället för att minska tullinkomsterna, ökat vem. Och vet torde äfwen blifwa följden för framtiden, ehu: ru onekligen ett motsatt förhållande äfwen fan ega rum. Rilets ständer wid sednaste riksdag förutsågo, enligt hwad wi redan angifwit; det enär de derför nersatte, enligt hwad wi oc anfört, den preejupponerade tullinkomsten från 14 millioner till 13177. Till förswar för reg:n kommer wirare, att grundlagens bestämmelser i förewarande fall, alltsedan 1809, då ven antoag, alltjemt blif: wit uppfattade och tillämpade på enar handa sätt. Posttidningen har anfört ej mindre än 50 regeringsbeslut, wittnande derom. Kongl. Maj:t har således ej gjort annat, än följt gammal praxis. Frågan kommer att snart behandlas af rikets ständer. Betänker man att det nu lyckats regeringen att förskaffa wårt land lika och till en wiss del för: