Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1866, sida 2

under gröna tält; det mill säga, mellan walnötträn, oliv, orange: och korkträd. — Kommer du ihåg den natten? Redman! och du? Paterson! Ja, nog för jag det, sade Paterson: det war första gången jag såg Maria, oaktadt jag då trodre att hon war en karl. Den natten glömmer jag ide få länge jag Ifefs wer, fortfor korporalen: Harry och Maria och jag, lågo under ett träd och sedan alla andra fallit i sömn gåfwo wi henne wåra täcken och tillredde åt henne en god säng af dem och af litet maishalm. Derefter somnade hon stackars barn, medan Harry och jag sutto wid elden od) pratade om ett oc annat, tilldess äfwen wi föllo i sömn. Wi hade några mwindrufiwor och li: tet bröd; tet war hela wår aftonward. Sedan tösen somnat berättade Harry för mig huru det tillgått att hon hadeföljt med honom. Slut: ligen fade han: Tom! du är den enda män wid re: gementet, på hwilken jag fan lita fullkomligt oc) om jag skulle stupa ber jag tig att du mill taaa mård om flickan fom om det wore tin egen syster. Prata inte om att stupa, fade jag, för än du är riftiat död. Det wore heller inte bra om du skulle stupa utan att åtminftene taga ett tjog franska kanaljer med dig. Godt, fade han, men ingen wet fin stund Tom! och derför — gör fom jag bedt dig! — Gud wäl signe dig! Jag gaf honom min hand derpå och vet af upp: riktiat hjerta. Jag fare ingenting men han wisste nog hwad jag mente. Hon har aktningswärda flägtiugar i Lissabon, återtog Harry, här är adressen: Rua de Flores, Liss fabon