Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1865, sida 3

Wi wilja ej ligga sten på börda genom att mot Carlstads samhälle rikta anmärkningen om brist på omtanke för sitt eldsläckningswäsende. Detta woro fi mycket mer obilligt, fom Carlstad fannolikt ide mer än flertalet af de öfriga till samma försäfringsbolag hörande ftäder gjort fia skyldigt till en sådan förebråelse. Deremot måste förenämnde bolag sjelf, d. w. s. delegarnes ombud wid bolagsstämmorna, revisorerna samt bo lagets styrelse, känna sig skyldigt till den förebråelsen att ide hafwa egnat tillvädlig emtanta åt underhållandet och utbildandet af sitt enda förswarsmedel mot dess rofgirige fiende, elden. Denna bekymmerslöshet i afsende på eldsläckningswäsendet är från bolagets sida så mycket oförklarligare, fom wäc: telser ur säkerhetsslummern wisst ice hafwa saknats. För det första är detta ej den första gången, som man erfar, att brister uti eldsläckningsanstalterna wållat, att en eldswåda fom eljest ffulle hafwa kunnat dämpas, tagit öfwerhanden. För det andra har styrelen genom rapporterna från de personer, fom anställt de f. k. femårsbefigtningarne, gran: neligen inhemtat, huru illa det på många, att ej säga de flesta ställen är ftäldt med eldsläckningsinrättningarne. Ur tessa rapporter fan för tillfället erinras burusom på ett ställe slangen spruckit mid profsprutningen, på ett annat ställe befanns intet manskap wara på ett tiotal af år indeladt på sprutorna, på ett tredje woro slangarne endast några få fot låns ga, på ett fjerde saknades all rifninggmateriel, på ett femte saknades tillgängligt watten. m. m., sorgligt att omtala. Wi betwifla ej, att styrelsen då och då aripit sig an med någon skrifwelse i ämnet till en och annan kommun, fom ide ens uppfyllt reglementets tnappbhändiga stipulationer i detta afseende. Men hwad fom måste i hög grad förwåna, är att styrelsen ej synes hafwa fästat något egentligt afseende mid ifrågamarande framställningar, hwilka likwäl bort lomma till bolagsstämmornas kännedom. Afwen herrar revisorer hafwa, om vi ej misstaga of, låtit saken allt för mycket bero. Den tredje wäckelsen lemnades wid den lifta bolagsstämman, då ett ombud föreslog åtgärder för åstadkommande af wissa demensamma grundbestämmelser i de färs kilda städernas brandordningar, af hwilka några datera fia kanske från drottning ristinas tid. Men en konservativ wind slåste den eftermiddagen i stämman; och notionen, ehuru lifligt underftödd, lyda es ej winna pluralitet. De mot denamma anförda, om man få får säga, fäl örbigås denna gång, såsom föga förs jenta af utrymme, men skola, om få kulle påfordras, framdeles framläggas ch efter fog bemötas. Wi anse att styrelsen för städernas llmänna brandstodsbolag hade långt öre detta bort inkomma till bolag8