Guds Dom. Berättelse af D:r Temme. Öfwers. af M. W. (Forts. från N:o 61.) Grefwinnan mottog mig i sin salong. Jag måste genast i början framställa för henne min plan och afsigt, så wida jag icke wille alldeles försela den och göra mig löjlig i hennes ögon. Hon hade sannolikt gissat mitt ärende redan då hon hörde mitt namn. — Nådig fru, — fade jag, — utöfwandet af min embetspligt twingar mig att beswära er med mitt besök. Oaktadt sitt stela, afmätta sätt, war hon dock höflig, till och med förbindlig. — Ett frimilligt besöt af er skulle hafwa warit mig angenämare. Emellertid, min herre, är ni äfwen nu wälkommen hos mig. Hwad har ni att meddela mig? — För någon tid sedan har er brorson, grefwe Paul Ruthenberg, uppehållit fig Hos ev ungefär fjorton dagar? — Jemnt fjorton dagar. — Han förswann plötsligt en natt? — Ja, min herre. — Ni har sedan dess inte haft något spår, någon underrättelse om honom? — Jntetdera. — Har ni ide heller någon misstanke om anledningen till eller sättet för hang förswinnande? — Min herre, tillåter ni, att jag gör er en fråga? — War få god; jag ftår till er tjenft. — Sätter ni min brorsons förswinnande i famband med något brott? — Sde jag, nådig fru, men ryktet. Då detta