Norrländska Korrespondenten – 12 april 1865, sida 3

Om unghästars uppfödande och tämjandc. Under första och andra wintern upp: föres fölet uti en mörk od) qwaf lätte, hwilten i de wanligaste fall ej tillåter större utrymme för fölet, än att detta med swårighet tan wända sig, och der det, utan widare omwårdnad än befom: mande af foder, ffall, fom det heter, ut: bilda fig. Någon widare beröring mer andra föremål än dem, jom tillhöra fättet, kommer ej oftare i fråga än tå fölet utsläppes i och för tättens rengörande, hwiltet inträffar en a bögft twå gånger under wintern. Wid fårvana tillfällen blifwer det nästan wildt wid åsynen af alla de nya föremål, hwilka framställa sig för det hitintills i den mörka cellen instängda djuret, så att det ofta gör sig skada genom fina häftiga språng, af hwilken anled ning många påstå, att det oriktiga uti att utsläppa fölen bär syn för saken. Men dessa eftertänka ej, att den rädsla och stygghet, djuret då wisar, just är en följd af dess obekantskap med de föremål, som finnas utom def lilla inhägnad. Huru skall nu återigen en sådan häst funna uppfylla de fordringar man önskar af densamma, då den under de spädare åren blifvit utsatt för en hård oc i öfrigt felaktig behandling? Ordspråket säger också: järan herre, sådan häst, och det med skäl, ty husbondens eller skötarens goda eller enwisa lynne öfmer: flyttad få småningom på de djur han handhafwer, och synnerligast på de Yngre mera känsliga djuren, hos hwilka desje bättre eller sämre egenskaper i högre grar tunna utbildas. Hästens ständiga utsät