Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1865, sida 2

En sannfärdig björnhistoria. (Jnsändt fran Lyasele lappmarki till Swensta Arbetaren.) Som hundratals anekdoter, den ena förunderligare än den andra warit och ännu i wåra dagar äro i omlopp om björnen, hwilken enligt ordspråket säges ega 12 mans wett och 10 mans makt; få torde det för många ide wara alldeles utan intresse, att man såsom bidrag till björnens tarakteristik meddelar följande på trowärdig och tillförlitlig berättelse grundade anekdot. Det är wanligt och hör till maximen för lapparnes nomadiska lefnadssätt och hushållning, att de årligen om höstarne med renhjordarne från fina fommarplat: fer i fjällen flytta till nedra kustlandet, der ofta mindre snö faller och bättre bete gifwes för renarne. Så hade för några år sedan åtskilliga lappfamiljer, wid deras nedflyttning från Sorselefjellen, med sina renhjordar lägrat sig å de öswerst i Burträsks socken befintliga ffogåmarkerna, der de uppslagit fina tält. Uti en af dessa isolerade skogstrakter fanns en björn, fom uti ett berg anlagt fitt ide, der han för den långa winterhwilan lagt fig i god ro. Denna ro blef doc under winterns lopp störd af lapparne samt deras renar och hundar, hwilka ofta wandrade öfwer björnens winterqwarter och hwaraf denne slutligen fann fig nöd: sakad att utträda från fin boning för att fe efter hwad owäsende fom der hölls nästan natt och dag. Under det han således en dag war ute och gjorde sina betraktelser, fick han på långt afstånd se en lapphustru, som, rännande på sina skidor, gjorde en cirkelwändning omkring renhjorden; och äfwen hon warsnade från den punkt der hon stod, någonting owans ligt inuti skogsbrynet; men detta föremål för hennes allt mer spejande blid mar dock genom skymningen i den tjocka ftogen i början så otydligt, att hon ej med wisshet kunde urskilja, hwad vet eaentligen mar; huru länge hon stod och fixerade det i busksnåret rörliga föremålet, såg hon slutligen, att det war en björn, som stod med hufwudet wändt mot den punkt, der hon befann sig. Befinnande sig långt ifrån fjällen, som äro björnens rätta hemland, war detta här på fult: landet för qwinnan en oförmodad fon; och fom hon war i hafwande tillstånd, och den tron war hos henne starkt inpräg: lad, att det är höaft farligt för en qwinna att i sådant tillstånd träffa björnen, hwilken då är twär och wresig, i fynuerhet om qwinnan går med ett gossebarn, (i hwilket fall björnen lärer hysa samma utrotningsidcer fom fordom förspordes hos Herodes, fom wille mörda alla betlehemitiska piltebarn); så kom hon under sådana betraktelser och af inbillning8fraftens spel i sådan förskräckelse och wanmakt, att hon afswimmade och blef, sedan renarne aflägsnat sig och förskingrat sig emellan bergskullarne, en lång stund lig: gande på marken utan sans. Björnen, som efter uppståndelsen från sitt hwilo