Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1865, sida 2

——26-,p).e—— —27657———ä———— ———— — — I I I I QRåt gå utan prut — jag will ej lefwa få länge en Sjernstråle kallar mig för skurk. Sfjut, fort! man fan fomma! Han stod qwar med höjdt bröst, högburen panna och lugn blick, wäntande döden. Baronen sänkte sitt wapen oc fade: ni har mod, ni kan ide wara en skurk. SHerv baron! utbrast Bågenflykt, och gick fram emot Gabriel, jag har warit en dålig och lättsinnig menniska, men wid Gud, er kusin har omwändt mig, jag skall hädanefter blifwa ej blott en hederlig karl utan ock en sann kristen. Skänk mig wänskap för hennes skull, baron Gabriel. IJänffap? omöjligt, herr löjtnant, endast för: dragsamhet, framtiden må utwerka något bättre. Ni har mod, ni kan derföre blifwa en bättre menniska. Blif det, och jag skall då blifwa er wän! Tad, fade löjtnant Bågenflykt, låtom oss nu återwända till gästerna, sedan wi pröfwat hmwarans drag mod. De gingo tysta upp till salongen, skottet hade ej ajort något uppseende, det hade säkert icke ens märkts för musiken. Efter ett par timmar, hwarunder baron Gabriel i stillhet betraktat dansen, missnöid med sitt nederlag, som han kallade det, och grubblande på den ännu alltid älskade Selmas framtid med Bågenflykt, bröt hela brudskaran upp för att ledsaga brudparet till brudgummen egendom. Tåget gick genom mörka skogen förbi korswägen. Hwarken bruden eller hennes tärnor, fom futto tillsammans i wagnen märkte det, ty man ilade fram med hurtiga hästar, wid sprakande facklors sken. Brud gummen red främst, otålig, på sin swarta hingst.