Norrländska Korrespondenten – 4 mars 1865, sida 3

Werlan af långa och breda tal. — En riksdags man, tänd för fina tröttande orationer, yttrade till en ståndsbroder, då de efter slutadt sammanträde gingo hem: Men, min bästa bror! i dag har du ju ej öpps nat munnen. — Jag ber om örlätelse,, swarade den andre, jag gäspar alltid då bror talar.