Norrländska Korrespondenten – 4 mars 1865, sida 3

ännu rådande swårigheterna derutinnan, att den boslap fom Swerige fan aflåta till utlandet ännu ide i allmänhet torde wara få beslaffad, utt den i täflan med tillförseln från andra länder far fommendera ett högt pris. Wi tro att, om man wil allmännare påskynda den inhemska boftapsffötfelns uppbringande, man bör bejordra en ökad förtonfumtion äfwen inom landet. Tetta fon ide ega rum med mindre än Järstt fött blir mera tilgängligt för landtbefoltningen och detta i sadana fmärre qwantiteter att köttet fan lätt köpas. Såsom denna angelägens het nu är ordnad, finnes knappast ens på Herre: gårdarne, der en större arbets-perfonal likwäl underhålles, färskt fört utan att hemköpas från fraden. När kreaturet slagtae, kan blott en mins dre del deraf förtäras färsit och större delen nedsaltas. Dessa operationer förfiggå blott wid wissa tider på året, få framt ide oiyctsfall deremellan föranleda till nedslagtning eller nyfödingar flag tas. Genom den numera uwidgade landthandeln är måhända köttbehofwet i någon liten mån bättre tillgodosedt än förr. Men wi tro dock att från hushllningssällskapernas sida någon särstild åtgärd borde widtagas för att uppmuntra till och fästa den allmänna uppmärksamheten på fördelen af slagterier och köttförsäljningsbodar på landet. Om sslagterier och uppköpare af slagtbostap funnes öwerallt på landsbygden, skulle hemslagtningen snart betydligt minssas och man sskulle föredraga att sälja slagtdjuren till slagtaren och af honom köpa färskt kött, sramför att sjelf slagta och i stora qwantiteter nedsalta och röka köttet, hwarigenom det betydligt förlorar i närande beståndsdelar och blifwer swårsmältare och mera tyngande såsom för doämne. Den tröghet och långsamhet i tanke och arbete fom wanligen utmärker landtbefolkningen, har sin fysiska förklaringsgrund ide ensamt eller mest i det tunga oc) ihärdiga arbetet, utan ännu mera i den magen alltför mydet sysselsättande, hufwudsakligen af vegetabilier och af längeförmas rade, starkt saltade animaliska beståndsdelar jams mansatta födan. Detta är ingalunda någon mas terialistisk hypothes, det är en erfarenhet fom fär kerligen hwarje menniska någongång gjort: att maz gens belastning med swårsmälta födoämnen på det högsta förswårar och förtrögar hjernans merkfjamhet. När en sådan föda har en sådan werkan för en gång, hwad werkan får man icke antaga att den stall ega då den blir habituel, såsom hos Skåningar, Upländningar m. fl. Det färska föttet är deremot lättsmält, stärkande och lifwande både för kroppens och själens werkjamhet och det är billigare än det faltade och rökta, enär en ide obetydlig näringskraft bortgår genom dessa opes rationer. Den bättre dieten minskar också freftel sen att begagna stimulerande drycker till matlustens wäckande; och främjandet af folfetå mar teriela frislhet och lif utgör wäl, äfwen ur nationalekonomisk synpunkt, den meft winftgif wande anmändningen af naturens gåfwor. Wi tro ide att det slulle dröja lång tid innan allmogen 1002 de fig att anlita föttförfäljningsftällena och att de slulle befria landtbefolkningen från mången äfwentyrlig och förstörande stadsresa. När allmogen börjar äta färskt fött ett par gånger i wedan i fräller ör blott wid slagttiderna, fon man odså wara nj på att den sjelf slall Höja fina anz sprak på kötters bessaffenhet och att denna smak stall blifva det säkraste dråpslaget för det urgamla boslapsutswältningssystemet. Deri ligger en god borgen för en allmännare förbättring i boffapåslötseln, hwilken skall sätta Swerige i stånd att fördelaktigt uppräda såsom täflande på werldes marknaden. Afwen anläggning af särslilda Häftz slagterier borde uppmuntras af hushållningsfälls slaperna. (P. T.) B-n. Or sCtung ns Möunnii uthryntt