Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1865, sida 2

Sandsjö och Nåssjö) äro kallade wid hemtningsäfwentyr och ondultör Bergman wid vite. — Telegramportot för inrifesforrespondens lärer, enligt Posttidningen, från och med den 1 nästkommande April fom ma att utgöra 1 ror för tjugo ord och 25 öre för hwart femte ord deröfwer. — Enligt ingånget telearam från Griglehamn är Ålands haf nu fruset få att det bär. — Snöskottningarne å statens jernbana under de sednaste swåra Hrmädersdagarne, kostade den artiga summan af 60,000 rdr rut. Westerås läns hushållssällskap har gått i författning om uppgörande af lämps ligt formulär till orlofssedlar att itrydta exemplar utdelas inom länet. — Det skulle wisst ide skada om exemplet mas nade till efterföljd äfwen inom detta län, der allmogen i allmänhet underlåter, att gifwa fina tjenare orlofssedlar, och der det någon gång sker, formulerar dem uppåt wäggarne. — Det är nu officielt befaldt att ett öfningsläger skall under instundande foms mar sammandragas å Axewalla hed. — Från Haparanda ffrifmesd till tids ningen Kalmar bl. a. följande: Det är ide här fom söderut, att den, som har att fälja, bjuder ut fin wara. Den, fom behöfwer köpa, måste tigga fig till waran, betala drygt och ändå anse fig ha blifwit bewisad en tjenst, ja, en stor wälgerning. Bönderna weta ej huru de skola taga nog stor betalning för den minsta småsak och till råga på måttet, så anse de sig ha gifwit allting för intet. Det lär wara på det wiset, som protektionisterna arbeta på att få fituationen söderut. Här anses det sör en stor skam, om en tjenare skulle bjuda ut fig. Nej, hellre ingen tjenst! bud måste skickas till honom med en ars tig förfrågan om han mill göra en det nöjet att — — — Se der ett drag af nordiska frihetskänslan uppåt polcirkeln! Tänk er, mina wänner, att af en händelse kommo wi för 10 rdr rmt öfwer en julgris, som war 14 dagar gammal. Det war en werklig raritet. Finnar anse, liksom judarne, för en wanära att hålla sådana kräk och äta icke gerna fläsk. Att hafwa en grid åården, anses för en skam, och ingen karl will nedlåta fig till att slagta en dylik. Pigan måste derföre i hemlighet pipa wår lille gris. J den stränga kölden wärma wi of med kaffe, som är mycket omtyckt i dessa regioner. Det blandas med fördel upp med råg och en dryg qvantitet salt fas stas i pannan. Då smakar det finnarne bättre än halfwan och terzen ner i bräns winsprovinserna. Snusiga gummor och aubbar äro här sällsynta och spritwaror äro aflagda. Deremot älskar man att stoppa sin pipa med s. k. blader, mycket stora blad, fom sönderhackas med en ens tom dertill inrättad maschin. Man fer fällan en finnfäring utan pipa hängande i munnen. Sjelfwa kreaturen bestås warm föda. J hwarje ladugård finnes AA — —kkk SS Pr, — ma