Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1865, sida 2

föreslagit bar justitiekanslersembetet un der den 25 i sistl. månad förordnadt tingsskrifwaren Ludwig Meurling att landsfiskalstjensten i Medelpad tills widare bestrida. — Enligt till fon:s bfbde ingången rapport har Sollefteå nyss slutade mintermarknad warit serdeles talrikt besökt. Handeln har dot warit mindre liflig i anseende till den knappa penningetillgåns gen. Tilloppet af närinasidkare och kaffeförsäljare har med anledning af de fris beter nya näringslagen medgifwer mas rit större än någon föregående marknad. En del af dem hafwa äfwen wisat bes svipdki: att öfwerträda nämnde lag. Warupriser: Norriges fill 35 a 40 rdr stunnan, Torrfick 3 a 4 rdr, smör 10 a 111 rdr, talg 8 ror, getost 6 a 7 rdr, koost 5 rdr, mesost 3 a 4 rdr, hö 50 ;öre, rehnkött 5 ror, fläsk 6 a 7 rdr samt häckladt lin 10 ror pr 20 skålpund. Ett i par tjäderfoglar 4 a 4: 50, ett per orrar 2 a 2: 50 samt för hjerpe 50 a 63 öre stycket, rehnhudar 4 a 6 rdr och lapp: skor 5 a 7 rdr paret, allt rmt. i Några lagbrott af mera anmärkningswärd beskaffenhet hafwa icke timat. — Handels och sjöfarts traktaten med Frankrike har nu börjat tilldraga fig åf wen engelsmännens uppmärkamhet. Uti engelska weckoskriften Economist yttras angående den wigt för handel och sjöfart, som denna traktat kommer att utöfwa, följande märkliga ord: Det förefaller werkligen ganska bes synnerligt, att en sådan sjöfartsidkande nation som swenskarne och ännu mera norrmännen skulle bli de allra sista att begagna sig af tillfället att befria sig från en undantagsbehandling, som haft ett mycket menligt inflytande på deras sjöfart och inom kort skall Helt och Hål let förqwäfwa den, hvad Frankrike bes träffar, om detta förhållande får forts fara. Befrielsen från tonnage: och dif ferential-afgifter werkar såsom en hög premie för franska fartyg och har framr kallat en årligen tillwexande flotta af fartyg, fom särskildt lämpa sig för fjör fart på norden. Denna flotta skulle aldrig ba kemmit till, om Swerge och Norge hade afslutit sitt fördrag med Frankrike några år förut, hwilket skulle ha medfört nedsättnina i tonnage-afgifterna och afskaffande af differentialafgifs ter. Det är swårt att förklara detta dröjsmål, enär Swerge och Norge ha allt att winna — till och med mer än något annat land till följd af deras hans delsflottas betydenhet — och ingenting att förlora på ett fördrag med Franks rike. Den enda förklaring of saken är att söka i Swerges kända enwishet att bibehålla en protektionistisk tulltaxa. Frankrike är naturligtwis icke böjdt för att befria den swenska sjöfarten från tonnage-afgifterna, få länge fom hwartenda franskt industrialster är underkastadt en öfwerdrifwet hög tull i Swerge. Protektionistintresset tyckes wara mäktigare der än i något annat land och tillräckligt starkt att göra om intet hwarje försök — — — —