att befria folket från det oberoende, hwari det hålles af några få mannufakturister. Stydtssymemet är i wåra dagar allmänt utdömdt, och frihetens tidehwarf nalkas skyndsamt. Jngenstädes är fri handel mer af nöden an dessa nordeus ifoles rade och glest befolkade länder, der hwarje skyddad industri antager karakteren af ett monopol, i samma mån fonfurrenfen saknas inom landet. Owarje ffyddande tull blir således en proportionerad skatt, lagd på hela samhället endast och allenast till manufakturisternas förmån. Det är högst förwånande, att Swerge kunnat länge bära denna beskattning till råga på alla andra bördor, utan att ha för längesedan blifvit ruineradt. Det skulle tyckas wara helt naturligt, att tal: rika finanskriser skulle inträffa i följd af ett så förwändt system och att det land, der det är rådande, skulle befinna sig i ständig brist på penningar, erforderliga för berättigade ändamål, då nästan hela dess kapital och det mesta af dess utländska och inhemstå kredit auwändes på manufakturer, som stödja sig, icke på sunda beräkningar samt ett naturligt och efonomiskt bedrifwande, utan på en winst, som uppkommer genom skydd — det will säga skatt på konsumenten. Om man besinnar, hwilka stora fördelar England och alla länder, som mer eller mindre ha följt dess exempel, erhålla af ven fria trafifen med den öfriga werlden, måste Swerge och Norge lyckönskas öfwer utsigten till att få frångå en handelspolitik, hwilfen är en hållhake på deras rika natur: liga tillgångars jemna utweckling. Så snart industrien och sjöfarten blifwit full: ständigt befriade från denna tunga börda, skola dessa länder höja sig till en grad af wälstånd och pekuniert oberoende, som hittills warit okänd för dem, och den res gering, fom tager ett afgörande steg i denna riktning, skall göra sig förtjent af twå nationers waraktiga tadfambhet. — Som befant börjar med detta år tillämpningen af den nya strafflagen. Böterna kunna fom betant är, för de flesta förbrytelser uppgå till 500 rdr, understundom till 1000 rdr. Mången fan blifwa för all fin tid ruinerad genom att förlora mindre än detta och isynnerhet fan den skyldiges oskyldiga fa milj komma att hårdt lida, ifall fonfiderationslös stränghet skulle göra fia gällande mid böternas uttagande. YVycliatwis är detta ide lagens mening. J afseende på utmätning lyder lagen sålunda: Ej må i mät för böter tagas den fat: fäldes enda fasta egendom, hwaraf han fin nödiga bergning hafwer; ej nödig bostad; ej till jordbruket nödiga lösören eller hwad den salfälde, eljest till fin närings bedrifwande behöfwer; ej nödiga gång: och sängkläder för den sakfälde hans hustru och oförsörjda barn; ej heller af de förråd, som i huset finnes, hwad till hans och hans husfolks underhåll i en månads tid erfordrag. Att med nödig bergning nödvia bostad, o. s. w. ide menas jemt och nätt hwad oundgångligen fordras för att den sakfällde