Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1865, sida 3

sin törst. Orsalen, hwarför Hen ide på o narligt menniskowis prattiserade fig fram, 5 war att hon förfrusit bägge fötterna, : hoilta, sedan hon mot sin wilja blifwit af kolköraren införd till Nora, måst ondPuteras, hwilket lyckligen försiggått. Qwinnan tycks ha fattat smat för detta flagg eremitlif, ty redan förut har hon under likartade omständigheter fått släppa till tårna på högra foten. En tredje gång hade hon bäddat in fig i en löf hög, men blef då upptäckt innan hon hunnit förfrysa. Det låter nu fe fig; i b ä l i t I i d om hon med fötternas förlust äfwen före ;r lorat den högst owanliga lusten att späka t sin lekamen med hunger och köld. Christina Nilsson. I en forrefpons : dens från Stockholm till Barometern lä ser man: Häromdagen hade jag nöjet läsa ett nyss hitkommit bref från wår så plötsligt ryttbara sangerska Christina Nils: son. Mottagariunan af detta bref har! tillåtit mig afskrif wa följande, fom mitt; nar om den unga konstnärinnans ädla och anspåkslösa karakter: Af de många loford som nu tilldelas mig, känner jag mig djupt nedtryckt. Jag är ju blott en face fars enstis nybörjerska pa fonstens stora område? Anspråken skola wäxa hastigare än mina krafters tärers sch och afunden, som är alla konstnärers följeslagare, skall uppresa sig emot mig. Der hemma skall man fordra af mig allt som en fullt utz bildad sångerska redan eger, och än mera. Man skall ställa mig i jemnbredd med Jenny Lind och Louise Michaecli och man skall, sedan jag sjungit, tlandra att jag icke öfwerträffar dem, Jag ryser för tan: fen på ett uppträdande i Stocholm, och Gud met om jag har mod att sjunga der. Farbror (Fran; Berwald) yttrade en gång, och dessa ord glömmer jag aldrig: Pubdliten är lifa nydfull fom tonitnärerna Helst wille jag besöka endaft mina wälgörare i Swerge, sjunga för dem, och dermed wisa dem min tacksamhet. — En ung norrman Horatio Hjorth, son af en kapten i marinen, har nyligen återkommit till Kristiania, efter att en längre tid ha tjenat på Syostaternas flotta. Hand sista anställning war ombord på kaparen Florida, från hwars förstörande på Bahias redd han med knapp nöd räddade fig. Under loppet af fin tjenstetid har han, oaktadt fin ung: dom — 19 a 20 år — avancerat til underofficer af högsta graden, hwilket antyder på att han wid flera tillfällen utmärkt fig, och han har till följd deraf erhållit andel uti prispenningarne till ett belopp af 10,000 dollars, på hwilken summa ban lärer erhållit en inwisning på Sydstaternas statskassa, men med den betänkliga klausul, att penningarne skola utbetalas först när kriget slutas. — Från fregatten Vanadis, liggande i Newyorks hamn, skrifwes till D. A. om Ericsons monitorer följande: På den största af monitorerna, Dictotor, fom ligger här under utrustning och snart är färdig att afgå i aktif tjenst, har jag warit ombord, och får erkänna, att detta slags krigsfartyg wunnit ofantligt i min — — s Yr e e , A d b