estaurationshuset. Sgonblidligen afsändes telegram tll Jönköping med begäran om läkarehjelp och inkattiralj; kurir afsändes genast till komministern t Wmesåkra, pastor Rydeman, som i orten gjor jig tänd såsom läkare, hwilken ocfå, få fort fir göra lät, slyndade till stället, medhafwande sa mye: tet linne, fom i Haft kunde åstadtkommas, och) börs jade förbinda de om hjelp från alla Håll anros nande. Det fordrades i sanning kallblodighet at: här se eländet, och de starkaste karlar såg man här mälta i tårar, wid åsynen af eländet i all def ryslighet. Til all lyda fanns det wid tillfälle: äfwen några andra beslutsamma personer, hwilka oförtrutet arbetade dels med att inbära de fårade, dels med stillande af blodflöden från de Hundras tals blödande fåren. Bland dessa nämnas i för: sta rummet kronolänsmannen Swalander samt fergeanten Zander wid smålands husarer samt twenne andra personer, hwars namn tywärr i brådskan undgick mår uppmärksamhet, men den ene sades wara en löjtnant från trakten af Wexiö, och den andre en bokhållare från Malmö, hwilka alla efter bästa förmåga sökte att göra hwad de kunde. Men Huru fule man hjelpa? Der låg en med stympade ben, der en anuan med krossad arm, der en tredje med krossade ben o. s. w. — ja, efter en på slagfältet utkämpad batalj kan man ej se någonting hemskare. En yngling om cirka 15 a 16 år låg der med benen stilda från kroppen. På fråga om han hade swåra plågor swarade han nej. Kort derefter började Han yra: Ia reser jag Hem! Det war förfta och fifta gången jag reste på jernwäg . . . . nu mill jag resa hem .. . oh en stund derefter war han odså hemgången till det rätta hemmet! — Med otålighet afwaktade man läkares ankomst från Jönz köping, och då doktorerna anlände, och de tagit mård om de swårast blesserade, gillande hwad fom af pastor Rydeman blifwit förut åtgjordt, börs jade man praktifera ut de sjuka, hwilka lades på medhafwande sängar samt inlyftades i fupgerna, och då alla woro instufwade samt wattensåar och något win i hwarje fupd inrymts, afgid tåget mid Setiden till Jönköping, der alla stadens läkare woro af doktor Mobed pr telegraf från Sandsjö anmodade att wara tillstädes. — Antalet sårade utgjorde omkring 70 a 80 (2) personer, deraf dock flera mindre sladade fortsatte resan till Malmö, men de mest sårade afsändes till Jönköping, och mången af dessa blir troligen tywärr för hela sitt lif en krympling. YPå förslag af förumämnde okände löjtnant öppnades wid tilljället en infamling för de mest behöfwande och inom en liten stund woro 300 rdr samlade af de få närwarande, deraf äfverfte Beijer bidrog med 100 rdr rmt. De arbetare, fom sutto i wagnen näst intill den, der lokomotivet stannade, kommo fram och tömde sina portmonnaier och gåfwo allt hwad de egde till fina nödställde likar, med anteckning att gåfworna woro srån wagnen näft in till